Serendipity: West coast drive

Över på västra sidan och längs med kusten vi far. Vädret skiftat från några grader till hela 20 med sol. Våldsamt ösregn kom passligt under lunchen. Ja inte är det tråkigt här iaf.
Men normalt sett brukar jag bli mätt på mina semestermål efter typ en vecka. Efter 10 dagar brukar jag känna att " nu kan jag det här " och åker gärna hemåt igen. Detta gäller särskilt bad och sol semester. Efter bara 3-4 dagar vid poolen kryper det i kroppen. Till och med nere i dolomiterna när jag kör hoj och det är som allra finast så når man en viss mättnadsgrad efter just 10 dagar.
Samma sak här nere, nu har vi sett otroligt landskap och får i miljoner dag efter dag. Efter 2000 är det kolsvart fram till 0800 så det blir många slappa timmar i bilen. Och dagtid kör vi ju minst 5-6 timmar så mycket sitta bil blir det ju....
Tror karin känner samma. Vi undrar också om Loppan saknar oss. Troligen inte. Hon jagat säkert 😻.
Reflektioner är att nz camping system är suveränt. Här kan Sverige lära hur mycket som helst. Bortsett från att här isolerar man inte hus och alla fönster står öppna oavsett temperatur. Brrrrr.
Många människor går faktiskt barfota trots regn och 7 grader. Barnen skuttar omkring i shorts och linne men alla vi turister, 90% kineser, går i regnkläder och vandrarkängor. Märkligt folk det här. Väderbitna och hårda.
Har sett rugbymatcher på tv här, går inte att undvika eftersom det är det enda som visas, och fasen vilka tuffingar. Tänker på italienska fotbollsspelare som faller döda efter att ett lillfinger fastnar i en annans tröja. Troligen hade ingen vanlig fotbollsspelare överlevt ens att skaka hand mellan lagen före en match här nere.
Kanske våra handbollsspelare skulle kunna palla tre minuter, inte mer.
Häftigt.
Idag är det kuling, regn och rusk så vi siktar på staden Nelson längst uppe i norr så får vi se om inte vädret blir mulligare där