Mot Caledonian Canal går färden

Det är mycket beräknande med tidvattensegling här i Skottland. Whitehills hamnen har en tröskel som man inte kan passera 2 tim före eller efter lågvatten så för oss gällde det att gå före 1700 eller efter 2100. Sen gäller det att passa så att vi inte kommer till Inverness när det strömmar som värst under bron och när man skall svänga in i slussarna. Det kan man bara göra runt högvatten plus minus 2 timmar. Vilket resulterar i att med avgång satt till 2200 och en ankomst tid till nästa hamn kl 1300 så skulle det hållas max 3.9 knop.

Väl ute ur hamnen och natten föll på så ökade det med vinden och rakt i näbbet. Som vanligt. Vi fick kryssa oss fram hela natten och det var ju lagom muntert. När sola väl kom upp vid 4-5 snåret vred det lite och vi kunde få en stilla bidevind ner mot målet

Eftersom vi gjorde lite mer fart än nödvändigt så blev kom vi på den smarta tanken att vi ligger still och driver en stund så kan Lasse ta fram magiska spöt och pilka torsk eller nåt annat smarrigt som simmar där nere på botten av havet.

Fiskeriverksamhet

Sagt och gjort, vi tog ner seglen några timmar utanför Inverness och svisch åkte draget i. Kan du stå och dra tänkte jag… Men Lasseman hann tamejfan knappt nå botten (17m) med draget så röck det till som när nån högbarmad skotskinna går förbi, och tro på fasen dinglade där inte två synnerligen fina makrillar. Tvillingnapp!!

Stendöd

I med kroken igen och RYCK !! Upp med reven och där hängde ytterligare en makrill. Hinken assisterades av fiskelärlingen Ulf och sen togs knivar och halshuggning vid. De stackars fiskarna sulle ju ner i våra magar!. Blodet stänkte som på Stockholms blodbad. Men så är det i denna värld, ätas eller äta. Nu skulle jag ta över och se om det gick att få en fjärde rackare på kroken men se det var tji. Larmet hade nog gått därnere bland Gais:arna och de nobbade mina små drag så det blev till att dela på den sista trean. Hänger på vem som rycker sa Lasse. Typiskt skryt sa jag, Tur kan väl alla ha?

Halshuggning vankas de tre

Färden gick vidare och det blåste upp rejält med motvind på väg in genom smala sundet. Strömmen gick med som jag räknat ut så vågorna skummade.

Bubbel i havet med delfiner på språng

Vid en böj i farleden stod massor och folk och glodde på något. Vi fattade noll. Vad fasen kan där va och glo på en blåsig dag i en farledskurva?

Men rätt som det var flög en flasknosdelfin upp ur djupet och svirvlade runt i luften, sen en till och en till och så vidare. Tyvärr kunde vi inte filma för strömmen var läskig värre så all fokus låg på att få oss igenom nålsögat.

Under Kennocks bridge strömmar det 5 knop vid utgående tidvatten!! 

Sen var det sakta mak till slussporten där det äntligen lugnade sig något.

In mot slussen Clachnaharry

Aktra tampen vinschas

Kajpersonalen

Incheckning som på 1800 talet med skriva papper: var man var född, vad pappa och mamma hette, försäkringspapper på båten, osv osv. Med karbonpapper emellan och hålslag samt in i en pärm som ingen skall läsa nånsin!! Fatta det. Har Skottland hört talas om datorer och big data? Nähä. Suckers.

Nåja, vi pröjsa 2200:- och fick en nyckel till bajamajorna längs stranden samt licensen för att krångla oss igenom Skottlands stolthet Caledonian kanal.

Sorglig syn inte riktigt som broschyrerna alltid

Stockholmare på äventyr

Väl framme i marinan dök ytterligare två svenska båtar upp.

Tre svenska båtar

Bl.a. En Ballad från Tyresö. Två friska Stockholmare hade seglat från Danmark i kuling men var lika glada för det. De är också på väg söderöver så vi kanske möts igen.

Fiskaren var iland och köpte lite ingredienser till firrosarna, så kvällen blev lyckad med Spenat och grädde stuvning samt nystekta makrillar och färskpotatis. Till efterrätt: blåbär och grädde. Ja inte svälter vi inte!!

Grannbåten från Tyresö halade fram lutan, ölen slog till i huvet och jag slockande som en klubbad säl kl 2100! Sov i 9 tim och 48 min utan att vakna. Har inte hänt sen jag var 17 år typ!