Viva ännu mer España!!

Iakttagelser från Spanien

Bilbao var som sagt en förträfflig stad.

Bilbao regeringsbyggnad

Gammalt och nytt

Guggenheim och det var helt otroligt hus

Blomhunden

Bilbaos t-bana, Ser ni någon fimp, eller annat skräp? notera att inget ligger på spåren. Inget skrik, inget bråk, Lugnt och skönt. Rent och städat. Välordnat. Man känner sig hur trygg som allra helst. Var någonstans spårade Sverige ur??

Ett av många palats i bilbao

I staden därefter, Santander, var det regattor av olika slag med fest på kajen och inne i stan, just där vi hoppades få plats, men hänvisades vidare till en marina längre upp i floden. Den var lika spännande som en parkeringsplats i Eslövs industriområde. En söndag morgon. I juli 1964 eller. 

Incheckning i hamn. Sekreterare med pärmar. Allt skrivs för hand. Pass, båtens färg, hur många master. Fabrikat på motorn.....osv osv

Sankta Magdalenas palaccio i Santander

Ännu ett palats ombyggt till hotell. Nedanför till höger är väl vaktmästarens hydda....

från annan vinkel

Det fanns en bar där vi fick öl och massa käk men det var väl också allt. Så den glömmer vi. 

Vi drog vidare nästa dag och fick resans mest perfekta segling på 60M där vinden blåste upp till 13m/s i ryggen, seglen saxade och solen gassade. Farter upp till 8,2 noterades vilket är jättekul för oss busschaufförer och bogserbåtskaptener. 

När den nya vindmätaren noterade 14 m/s fegade vi ur och revade några hack pga att vågorna vuxit rejält och vi skar ner med stäven för djup när vi forsade fram i surfingarna. I och med att dyningarna var 2-3 meter höga så rullade vi alldeles förskräckligt men det var ok pga den stora glädjen i farten. Nästa dag blev inte lika kul. Kommer längre ned.

Vacker spännande kust med snöklädda berg

Fin kust att glida längs med

Vi dånade iaf in i en liten liten tricky hamn namnad Ribadesella. Mer än en båt har strandat i entrén så det gällde att hålla tungan i rätt mun. Inloppet var ganska smalt, det var en mur på ena sidan och en badstrand på andra sidan båten när man sakta gick uppför en flod och in i den lilla hamnen.

Vy över Ribadesella

På väg ut, smalt e d

Juste kåk alltså

Stranden med sina vackra h

i Förstoring

Men vilken härlig lite by/stad! Som en sagoby från 1400-talet där de sköt med salut från gamla kanoner på kajen precis när vi knöt fast. Det var medeltidafest i staden!!. Tydligen är det nåt som händer i alla hamnar dit vi kommer?! 

Husen var så fina så fina. Med spännande balkonger och sirliga utsmyckningar och detaljer, torg men framför allt alla dessa mysiga välklädda spanjorer som bara flanerade omkring på lördagskvällen. 

så vackert

Jesus statyn även här

Lasse gör en cameo

Så ska en brevlåda se ut!!

Kaklad på utsidan

Och så ska en gatskylt med klass se ut!!

Byn är tydligen ett känt utflyktsmål/badort för alla de spanjorer som bor inne i landet. Städer som Madrid, Salamanca (Spaniens Lund typ), Burgos, Oviedo, Zaragoza mfl ser sina innevånare fly mot de norra delarna för att bada, vandra i Pyreenerna med Picos de Europa eller bara strosa på promenad, äta skaldjur och fisk som finns i överflöd här samt bara koppla av. I centrala Spanien är det mest fläsk och skinka, spädgris och lamm så det tro fan att många vill hit! .

Södra Spanien är befolkat av skandinaver, tyskar och engelsmän så dit betackar spanjackerna sig och kosan (vem det nu är, än en gång) styrs mot regionerna Baskien, Kantabrien, Asturien och Galicien. Men bara under sommarmånaderna. Vintern är blöt, blåsig och runt 10 grader så då är det endast den strävsamma lokalbefolkningen kvar. Men så är det också här, stora delar av den spanska industrin håller igång. 

I söder håller de på med tjurfäktning och serverar paella åt turister. Hörde idag på radion att bara 5% av turistflödet till Spanien söker sig till norra kusten. 95% är söderöver, på mallis eller kanarias. Det märks. Eller rättare sagt inte.

mysfaktor 10

Gomorron turist orörda Ribadesella

En hel del stavgående, ryggsäckstyngda ungdomar, ja några äldre också, sågs vingla runt med något diffust i blicken och vi antar att de är på pilgrimsvandring mot Santiago de Compostela. Läste om fenomenet på 90 talet och blev lite nyfiken. Kanske för att byta någon av de härliga vandringarna i Val Gardena mot att gå en del av sträckan som är extrem lång, tror typ 50 mil eller nåt. 

Men efter att Agneta Sjödin för 10-15 år sedan, traskade denna väg (eller delar av den) gjorde ett reportage och skrev en bok där hon hittade sig själv och blev en ny människa, vilket resulterade i att halva Sveriges TV publik nu knatar runt bland dessa berg med fånig blick och försöker hitta sitt bättre alter ego bak nästa kaktus. 

Möjligen kan jag idag köra den på en crosshoj. DET skulle vara kul. Och sprätta lite grus på de sandalprydda, säck och aska-bärandes självspäkarna. 

Nej nu var jag inte snäll. Det är klart att alla skall få ha sina ideér. ”cada loco con su tema” säger de i Chile. Google translate fixar den meningen.

Jag kajkar ju runt på en segelbåt och det är fantamej inte så kul alla gånger. För så här är det nämligen:

Dagen efter den härliga kvällen i staden Ribadesella fick vi indikationer att vinden skulle vara ca 10 m/s på låringen/akterifrån vilket skulle ge en kanonsegling ännu en dag. Sagt og Gjort, det går som smort. 

Gästbåtarna i hamnen var tre, en norrman i en gammal Svan 46 (återkommer längre ned) och en engelsman i en Najad 373 samt vi. Alla drog vid högvatten med någon kvarts mellanrum. Här skulle seglas!

En norrman en engelsman å så bellman

Fin marin miljö

Vi var sist ut med en blick som liknar den Charlotte Kalla får när hon får vittring på Marits rygg. Här skulle bussen plocka minuter!! Ut vi kom, upp med seglen, 8 m/s nu jävlar e d rejjs!! Då dör vinden!! Poff! Bara sådär. Seglen säckar ihop. Men dyningen från igår ligger kvar med sina 1,5-3 meters höjder. 

Vilket resulterar i att farten sjunker till några futtiga 3-4 knop vilket gör att vågorna slänger båten från 25 graders lutning åt babord till 25 grader åt styrbord på 4 sekunder. Detta gör att seglen inte bara tappar luften utan att pendlingen trycker in luften åt ”fel” håll när den kränger över. 

Vilket i sin tur resulterar i att när det vänder så kommer de 4-5 m/s som är kvar av den sanna vinden att tillsammans med krängningstrycket som motsvarar 6-8 m/s tillsammans ge en kraft på 12 m/s som slår till med full kraft i vändningsögonblicket. Vilket hörs som (dynamit Harry säger) ” vicken jävla smäll”

I både Genua och storsegel samtidigt. Det smäller och slamrar så jag blir vansinnig. Särskilt som seglen är nya. För varje smäll där seglen fylls blixterfort med luft, töjs de ut blir säckiga och bara bukar sidledes utan att kunna dra framåt och då är segling inte kul längre.

Som om detta inte är nog så rullar nu båten hejdlöst i tre eller rättare sagt 4 axlar. Dels den uppenbara sidopendlingen sen har vi den s.k. perpendikulära rörelsen och det är långskeppsledens tippande upp och ned i vågorna. Till detta läggs sen den vertikala totalpendlingen, vilket närmast kan liknas vid att åka hiss eller kanske som att åka attraktionen ”fritt fall” på Grönan. 

Skillnaden här är att det går lika fort upp som ner och allt utan förvarning. Som grädde på moset så förflyttas sen hela fanskapet längs y-axeln, vi åker ju framåt med andra ord. (eller så är det havet som åker bakåt. Jag vet ännu inte vilket som är vilket efter 50 år till sjöss. Ni har väl sett hur järnvägsstationen åker iväg när tåget står helt stilla….ju…!)

Man tar sen alla dessa rörelser och blandar dem i en fullständigt ologisk ordning (kaosteorem) så får ni arbetsmiljön för en seglare. I magen finns sen en massa organ (tarmar och annat) som inte är förtöjda med skruv eller lim utan far runt lite så där på måfå, med en viss fördröjning. De är i sin tur fyllda med nån halvförmultnad Bullens pilsner korvusling eller mjuka skeppsskorpor som är typ det enda man kan få i sig i denna tombola till arbetsplats. 

De gillar inte heller dessa rörelser som inte är i harmoni vare sig med tarmen eller det som är utanför. Inte undra på att folk blir sjösjuka!

Mina organ har tack och lov bedövats av dessa hänsynslösa rörelser efter många års plågande och jag har inga problem längre men jag led massor de första åren till sjöss i slutet av 60-talet.

Så de däringa golgatavandrarna har nog gjort ett gott val när allt kommer omkring......avbön, check.

Idag kom vi i alla fall till sist fram till Gijon (vi tog ner seglen och Mercan sattes igång). Här gör vi ett litet brejk och åker hem under några dagar.

Men innan dess. En kvällspromenad i denna kanonfina stad med tillhörande god mat var en upplevelse det med. 

Ciderns hemstad Gijon, Hur många flaskor hade krossats efter en natt om den stått på Sergels torg, eller möllevången... undrade Bill, ingen hade varit hel sa Bull. Här har ännu ingen rörts efter två dagar!!

Torget i Gijon, det blänker på marken!!

Vackert så man får andnöd

Det man slås av är alla dessa spanjorer som klär sig så fina och går arm i arm eller hand i hand längs strandpromenaden, utmed gator och torg eller bara sitter på parkbänkarna och pratar med varandra. Gulliga små vithåriga tanter pladdrar med varann, gubbarna med sina stinkande cigarrer och krumma ryggar stödjandes på lika krokiga käppar i nåt vackert knotigt träslag. 

Ungdomarna som slingrar sig runt varandra likt de numera obligatoriska tatueringarna som slingrar sig utmed deras armar och ben. Barnen som också är finklädda, kanske inte som för 20 år sedan då även de små hade kostym och klänning, men alla har ändå stil och finess. Nåja, de flesta ungdomar har ju av någon outgrundlig anledning alla fått hål på sina jeans runt knäna. Vart man än sig i världen vänder så har alla ungdomars jeansknän gått sönder. (plus Magnus Ugglas naturligtvis, vad trodde du?)

Samtidigt är det ytterst påtagligt hur homogen befolkningen är. Det är BARA Asturianos här. Det finns i princip inga turister i denna stad. Gijon finns inte på kartan för någon svensk. Räck upp handen den som hört om staden innan idag?! Ingen annan heller kan jag trösta med. Här finns bara de som bor här och det är en märklig och förvånande känsla att gå omkring i en spansk stads små gränder och torg, en varm sommarkväll med massor av restauranger, kafeer, barer, folkliv av guds nåde med sång och musik (Jo det var en kammarorkester som spelade klassiskt på ett torg också!!) och det finns INGA TURISTER. 

Helt märklig situation som jag har svårt att greppa eftersom jag aldrig sett nåt liknande förut. Inga billiga vykortsaffärer, inga som säljer sombreros eller sololja eller rayban brillor. Inga badankor eller t-shirts som finns i Magaluf, Marbella, eller Costa Mucho. Eller Västerlånggatan för den delen. Sååå befriande och så himla märklig känsla.

Jag har ju rest en del men när jag tänker efter så har det nästan alltid varit till nåt känt ställe dit ”alla” andra också ska åka. New York, Florida, Dubai, Rom, Cinco terre, Val Gardena, Åre eller Kalifornien. 

Okej då jag har besiktat ett släp i Eslöv. Där fanns också bara lokalbefolkningen. Då menar jag LOKAL-befolkningen!!! De med rullator och cykelkorg. Inte kul men så är verkligheten.

Så detta var en helt ny upplevelse som gick att ta på, nästan helt konkret.

Idag stötte vi på norrmannen med Swan 46: an. Han pratade svenska på samma sätt som Ole i Sällskapsresan. Jättetrevlig gutt. ”Skal Ni ha en bäärrss grabbar?” vrålade han på svorska över kajen. ”Jamentrofan det” svarade vi. Så vi kvistade över till hans stora båt, där vi mötte hans dame och ett annat par. De syntes det var kjempegöj å få treffe litt skikkelig svenske söfolk” Og vi kvitterte med desamme om normännen. Vi blev nog kvar några timmar, solen sken, det regnade, solen sken igen och ölen den bara rann ner. Det visade sig att ägaren varit livvakt åt norske kungen samt att hans dame var en sångerska som deltagit i Norges Eurovisionschlager tävling. Sen visade han upp en tidigare båt som han seglat, en Swan 44 ”Kolibri” som jag har läst om och sett på youtube. Han hade efter en ruskig orkan på 40 m/s på Atlanten och efter 3 volter under vattnet med båten tvingats överge sin segelbåt. Portugisiska helikopterförare filmade när de bärgades.
Kolibri i nöd
Märkligt att träffa den man läst om och sett och undrat hur i helsikke kan det kännas att hamna i den situation.
NYHETER OM SEILING

Vi hade en väldigt hyggelig kveld i alla fall.

Sköna Cathy och härlige Guttorm från vårt kära broderfolk i väster

Jag tror det var Roy som sa att bara man knackar lite lätt på en båt och frågar artigt om något, alternativt berömmer deras båt så öppnar sig en pandoras ask och oj vad man får sig till livs, Spännande möten blir det. Så nu skall vi hålla koll på varandra eftersom de skall samma väg.