Vad hände sen ? eller kanske : Hemma igen!!

Tiden går och vi med den. 

Ibland är det svårt att ta sig tid att skriva och när det inte är något roligt att skriva om så tar det extra emot. Sist jag skrev något så lämnade vi Serendipity i en liten fransk by och tog oss hem. Värmen höll på att ta kål på oss. Sen var ju vattnet slut i kanalerna så det kändes hopplöst att fortsätta.

Roy åkte hem till sin mysiga by och jag for till Sverige. 

Hemma blev det lite mer normal sommar 2019 och efter en förfrågan till Lasse om att hänga med upp i kanalerna, som han glatt tackade ja till, så packade vi åter trunkarna återigen, nu för färd mot La France. Vi lastade lilla peugeoten med förnödenheter, bättre fendrar, nya gasflaskor samt annat nödvändigt. Lasse fixade biljett på TT-line och så bar det av söderöver. Resan ner var väl inget att prata om men......

Veckan innan vi åkte hade jag varit på en kick off med Forskningsgänget på Sjöfartsverket, (kan ju inte säga nej när de frågar om jag vill hänga med ett tag till).

En av teambuildings övningarna var kulstötning och som gammal stöt(are) tog jag i för kung och fosterlandet hivade iväg kulan långt under vad jag gjorde som 15 åring hemma i Östersund på DM. Märkligt. Borde ju satt pers eftersom jag har mer erfarenhet nu och väger in i högre viktklass.

Det enda som hände var att kulan dröp ner på 7 meter och högerarmens axel fick sig en rejäl smäll. Nåt gick sönder där inne.

På färjan började det göra riktigt jävla ont och jag kunde inte växla med högerarmen utan fick ta vänstran. Knepigt. Värre ont blev det ju längre söderut vi kom och till sist var smärtan olidlig. Vi turades om att köra, Lasse tog nog mer ratt än jag, tack för det Lasse.

På vägen ned stannade vi en natt i det som senare blev Frankrikes värsta smittställe Mulhouse, Fint hotell iaf. 

Knaust trappa?

Vi kom i alla fall fram och fick i oss god middag men min smärta var helt obegriplig och insikten att

inte kunna segla vidare smärtade än värre. Hur i hela fridens namn göra nu?

Det var bara att inse att jag inte skulle kunna ta båten genom kanalerna. Lägga kvar båten på plats till nästa år gick inte heller för hamnen vi låg i stängde i oktober och då skulle alla vara borta. Det fanns en lite större hamn några kilometer bort. Kanske man kunde ta sig dit iaf och ligga där?

Lasse börjar fixa båten

Smärtan var nu på nivå jordbävning och högerarmen var i princip totalförlamad. Värmen, smärtan och bekymren med hur göra resulterade i att hjärtat återigen fick flimmer.....mitt i natten kl 3 typ

Det var då själva faaaan!

Väcka Lasse, knappa in närmsta sjukstation på Google maps, in i bilen (tack gode nån att vi hade bilen med) Sen blev det fyra dagar sjukhus igen! Efter några timmar insåg den lilla sjukstugan att de inte hade resurser att fixa svensken så de skickade mig med ambulans till Lyon och en privatklinik. Där ville de göra en s.k. ablation, lungvensisolering.  (man går in i en ven upp i hjärtat och bränner av lite lungvener)

Inte kaxig inte

Men det tyckte inte mitt försäkringsbolag! Det är svindyrt och ingen försäkring tar det. Fri sjukvård i Europa? Glöm det i Frankrike. Spelar ingen roll att man har gröna försäkringskortet med sig. Svenska staten står för en liten del och sen tar din hemförsäkring en del men det franska systemet skickar fakturor lik förbannat. Så sent som förra månaden damp ett inkassobrev ner på franska. 

Mitt hem i 4 dagar

Så kära vänner, bli inte sjuk i Frankrike och om ni blir det: åk genast över gränsen till ex, Spanien. Min sjukhusvistelse där har inte kostat ett enda centavo!!- Så ska det vara.

Lasse kom och hälsade på i min eländighet. Lite choklad och croissant, man tackar. Maten må vara häftig i Lyon, där brukar ju Bocuse d´Or utspela sig men på deras sjukhus är det mer touch av överlevnad.

 Lasse hade under tiden börjat snoka upp nån att komma ner och hjälpa till eftersom jag måste hem direkt efter att jag skulle skrivas ut.

In och ut ur olika röntgen rum

Visserligen var armen betydligt bättre efter en del mediciner men med kombon av taskig arm och svajigt hjärta var det enda nuftiga att dra hem igen.

En gammal polare till Lasse, Christer, skeppare på TT nappade och han kom med flyg samma dag jag skrevs ut. Vi bytte plats i båten, jag tog bilen och lufsade sakta hemåt nästa morron.

Ny kapten!!

Skönt att vara utanför sjukstugan!!

Grabbarna fick tyvärr ligga kvar pga hårda vindar men till sist kunde de börja tuffa norröver i floden.

Men eländet tog inte slut med det. Exakta detaljer om hur resan fortlöpte har jag inte men vattenbristen stod sig och de stötte i botten några gånger så särskilt uppmuntrande var det inte. När de sen fick besked att Rhone-Rhen kanalen bort till Rhenfloden återigen hade sänkt vattennivån var det bara att ge upp. Igen!

De parkerade för vintern i lilla Auxonne och flög hem. Tack för otrolig hjälp Lasse och Christer!! Sanna vänner som ställer upp i nödens stund.

Autobahn hem....suck

Atomkraft i Frankrike

Moseldalen

Hemma hos Roger och Ingrid i Klotten

Bron!!

Då hoppas vi fram till Januari 2020. Jag flög ner med Easyjet för 250 kr tur och retur från Köpenhamn. fatta hur det kan va så billigt? Hyrbil till Auxonne och visst, där låg hon och och guppade så snällt i hamnen. 

Prydligt parkerad

Rolfs sommarkapell funka perfekt och båten var torr och fin. 12 gr i luften, rena sommaren jämfört med Vejby i januari. Lasse och Christer hade gjort den riktigt vinterpreppad så det var enkelt att snabbt få upp värmen, fixa lite mat och krypa ner i varm koj.

Lite vaska däck och dammsuga sen ströva runt i Auxonne. Inte mycket att se i den hålan.

Men desto trevligare att titta på alla vackra och välskötta pråmar som låg med folk ombord lite här och där i hamnen. Mycket engelsmän och holländare som pensionerat sig som låg och inväntade våren.

Den ena finare än den andra!!

 Men med hyrbilen kunde jag ta mig till Dole som var betydligt trevligare. Kanalen flyter igenom den lilla staden som kanske är mest känd för att vara Louis Pasteurs hemstad. Ni vet han med vaccin och upphettning av livsmedel mm.

Pasteuriserad...

 Fint var det i alla fall i staden. Gammal med kanalen rakt igenom och små prång och gångar från 1600- talet. Väldigt fascinerande.

Obligatoriska cafe med croissant

Vattnet i kanalerna var fyllda till bredden. Jag kollade upp slussar med öppningstider, telefonnummer osv Här skulle det förberedas för hemfärd! 

fullt upp!!

Broder Anders lovade ställa upp och start planerades till annandag påsk. Jag stängde igen båten igen och flög hem, trygg i planering och förberedelser. Denna gång skulle det fan ta mej inte klicka.....

Men sen hände ju det där lilla fanskapet som Pasteur inte hann ta kål på innan han lämnade in den blå.

Alla vi båtägare med dyrgripar nere i Europa satt så att säga plötsligt i samma båt. Fast alla hade en egen. Hur ta sig ner och hur ta sig hem? Med båt. Frankrike var stängt. Och  ni kan ju gissa var i Frankrike det var mest virus? Jo längs kanalen mellan Rhone och Rhen. Haute Alpes och Mulhouse. Snyggt. Skall inte detta ta slut nångång.

Började kolla båttransporter på nätet. Tyskland, Frankrike osv. Offerter kom in och det var allt från 75000 SEK och upp till 12000 euro. Till sist fick jag in ett vettigt förslag från Karlans Transport på Västkusten. 64700 riksdaler och då plockade de upp masten i Travemünde på vägen. Leverans till Skälderviken.

Men jag ville helst åka ned själv och förbereda. Litar inte på grodätarna.

Hur det var så ringde Camilla från Karlans veckan före midsommar och de hade en Rickard som var där nere i krokarna med ett återbud så de kunde ta Serendipity på volley hem!

Lyftes i Frankrike

Det var till att maila marinan, be dem väcka kranföraren, få en monsiuer capitän att ta båten till kranbryggan någon timme bort och packa ner allt löst för hemfärd.

Lastad var det ja

Ett skepp kommer lastat!!

Fransoserna gjorde ett bra jobb, skall erkännas. Bra packat och stuvat med skydd mot skavsår mm.

Plötsligt gick allt väldigt fort. 

Rörigt men surrat

Scania bilen med Rickard bak ratten fick lastat, körde raskt till Trave där varvet stod beredd med masten och vips ombord på Baltic Link till Malmö. 

The driver, Rickard

Påmastad i Travemünde

Serendipity gjorde 50 knop genom Europa, 17 knop över Östersjön och på midsommaraftons morgon kl 0800 svängde Karlans stora släp upp med båten på Skäldervikens marina.

Gränsletrucken lyfter

Hamnkapten Roger stod beredd med gränsletrucken och inom 15 minuter var båten uppallad och klar med sina egna bockar som väntade. Rickard och Roger fick en varsin låda pilsner som beställts från Bordershop innan de snabbt som ögat for vidare till midsommaraftons kalasande. Själv tog jag den tredje lådan och drog till Vejby där många i klanen Svedberg väntade med sill och nubbe. Solen sken och jag ikapp med den. Äntligen hemma!

Vilken känsla att återse båten. Känns som sju svåra år och åtta bedrövelser att få hem den.

Nu när Europa svajar och länderna börjar stänga ner igen så var det helt rätt beslut. Även om det kostade ganska mycket.

Botten var minimalt beväxt, nästan bara att borsta av. Inget på propellern och bogis var helt ren. Loggen saknade också besökande snäckor mm. Det var en riktigt bra bottenfärg jag fick tag på.... Nästan inget var kvar bara nån fläck här och där. Det hade blött bort som det ska genom vågorna så nu är det till att göra rent, slipa och på med ett lager primer och sen lite ny antifouling men denna gång får det bli nåt snällare än sist. Vi får la va snälla mot miljön hemmavid?!

Borstas rent bara...efter 3 år i vatten!

Antifoulingen är nästan borta och inget har växt fast

Påbörjat nedborstning

Däcket har mått bra (skall byta lite teak runt mastfoten bara) av Rolfs kapell och likaså överbyggnaden. Lite vaska bara och ett lager Ovatrol. Abralon 2 och 4000 skall få gnugga sidorna innan det blir polarshine 10 och vax. Motorn behöver en genomgång så denna sommar och fram till våren får det bli underhåll och putsande men till sommaren 2021 kommer vi tillbaka igen. Hur och vart får vi se. Lunnefåglarna på Lofoten är lustiga att se.... ju...