Torreviejas och några fler hamnar

Hotellkomplex växer som svampar

Ja det var ett himla oväder som drog fram på natten men jag tuffade vidare nästa dag till berömda Torrevieja samhället. Här bor en hel knippe lotsar från Stockholm. 

Blått medelhav va?

Tror det var Braffe som började bo här för 15 år sen och så har det fyllt på med kollegor allteftersom. Nu är det väl en 5-6 st som kurar här under vinterhalvåret. Skall jag vara helt ärlig så …nääe detta är inget för mig. Har man nu ett så fint hus i Vejbystrand som Karin och jag putsat på, så int fasen skulle jag sätta mig ner här. Ok det är varmt och billig öl men…sen då? Solen steker lite väl hårt nu i juli, troligen lite lugnare då solens deklination är på andra halvan av globen. Men som de säger i spansktalande länder, ”Cada loco con su tema” får ni väl googla upp.

Segeltävling med classico båtos en españa

Men nu ska ni få höra vad som hände i Torreviejas. Jag kommer inseglande, får besked av hamn marineros att ligga på pantalan D23. (Brygga betyder det) Svänger runt hörnet och där syns en svensk flaggad båt. På däck står en solbränd man i sina bästa år, lätt vithårig, ring i örat och guldkedja.  

Han ropar ”Tjena, är du ensam”? Jajamensan sa jag. Det lät som om vi kände varann men ??

Mjuk sufflett för kisse

Jag förtöjer, marineros och ringen i örat hjälper till. Då säger han (ringen alltså)  Hej Ulf, känner du igen mig.? Då börjar det snurra inne i skallen och sorteringsmaskinen går på högvarv. Ansiktet känns bekant! Absolut, men vem och var? ”Faan det är ju du!” Säger jag utan att exakt veta vem det är, mer än att vi måste ha seglat ihop. Logiken och uteslutningsmetoden jobbar som AI mellan öronen och när han säger M/S Paraguay så faller bitarna på plats!.

Helt galet att sånt säljs fritt

50 år tidigare, alltså 1969 seglade vi elever på Johnsons skolfartyg Paraguay. En redan då gammal holk från 1948. Jag mindes snabbt nu fler detaljer och detta var en klipsk jävel, rörligt intellekt och snabb till att hitta på bus och komma med listiga kommentarer. Jan-Erik heter han ännu! 

Vi hade även setts några år senare på en annan holk, Fenix som jag helst av allt vill glömma. Den låg jag i sjönöd med 1977 utanför frisiska öarna och så nära döden upplevelse har jag aldrig haft. Vi hade lastförskjutning av virket på däck som den galne norske överstyrman lastat helt åt pipsvängen uppe i Kotka. Skitsamma vi klarade oss den gången också. Vi kom faktiskt fram med lasten hit till just denna kust!

Jag traskade över till Janne och hans fru Gun´s enorma skepp, en fräsch Benetau 41 eller så. 4,5 meter bred i häcken och med dubbla rattar. Sicket monster att vara stor. Ölen kom  fram och humöret steg. Minnenas kavalkad satte in och hustrun tyckte nog det blev tröttande? Detta var deras hemmahamn och de hade kajkat runt sen många år tillbaka i Medelhavet.

Vi drog på land och fick jättegott käk på en sylta vid strandpromenaden. För att vara värsta fällan var det riktigt gott. Otroligt i alla fall att man kan stöta på gamla vänner 50 år senare på det viset!.

Dagen därpå flög de hem för att fira svensk lättfrussen sommar för att återvända när frostskadorna blivit för besvärande antar jag. Jag fick överta lite käk som annars skulle i soporna så lunchen var räddad.

Myser under Rolfs eminenta kapell

Det fortsatte vara busigt väder längre norr över och det dånade åska över oss så jag fegade ur och låg kvar en dag extra. Ingen mening att spänna bågar. Kom in en båt som haft upp till 20 m/s så jag kände mig ganska klok om än feg, but what TF. Har det ganska mysigt nere i ruffen när det friskar i utanför.

På väg in låg en fårbåt. De kör levande får (se balar på taket) sen skär de halsen av dem på halal vis i länder där man inte åker längdskidor

Såg på tv och de visade hur ovädret ställt till det uppe i Valencia och ännu värre mot franska gränsen. En blixt slog ner i en segelbåt, det fångades på kamera och vevades i tv, Det såg inte kul ut. Hela båten blev ett eldinferno för någon sekund för att sen bara dö ut. Tur att ingen satt i. Tänkte på förra sommaren då vi gick in i ett sånt åskoväder på Biscaya, Fy för den lede om man blivit träffad!

Gigantisk segelbåt i Torreviejas

Jag traskade runt i stada och tog det lugnt istället. Inte mycket att berätta om. Fattar inte hur man kan bo där.

Stilig båt i Alicante

Dagen därpå seglade jag till Alicante och det var nog raka motsatsen till Torreviejas. Jättefint och fantastiskt trevlig stad.

Alicante by nite

Alicante arboles

Stor kanske som Malmö men riktigt, riktigt fin med mängder av krogar, barer och butiker. Långa avenuer, alléer och Ramblas. Björn och Lena är ju ofta här och nu fattar jag varför.

Alicante hamnkontor

Detta är nog en stad jag kan återvända till men då med Karin och hellre på hösten än just nu. Det är 30-35 gr varje dag och det är föööör varmt för mig. Börjar iofs vänja mig så smått men nog är 25 bättre?!

Tandoori House med appropriate beer

Ett makalöst marina kontor som jag inte sett maken till. Men smakar det så kostar det. 56 euro för en natt, varsågod och skölj. Pappersexercisen var förvånansvärt enkel, bara ett dokument, Jämfört med Torreviejas där det gick åt sju A4 papper för att betala 350 kr i hamnavgift. För att lämna tillbaka passerkortet och få tillbaks 5 euro i deposition gick det åt 5 minuter för flickan med dator arbete, två A4 sidor, underskrift och stämpel….Suck. Liknar svensk sjukvård…..Landstinget Kill kill kill.

Hamnkontoristas

7 A4 sidor för att betala hamnavgiften!! Locos

Nästa dag ångade jag på mest för motor pga de dåliga vindarna. Löser korsord och gömmer mig för solen. Det rika fisk och fågellivet vi såg förra året på utsidan av Gibraltar är som bortblåst. Tomt i luften och i havet. Inga delfiner inga sjöfåglar. Ok nån enstaka här och där men inte som i Atlanten eller Biscaya eller Irländska sjön. Minns hur Lasse bara slängde i reven så högg alla fenor som galningar. Nästan parodisk enkelt att bara dra upp och rakt i pannan.

Skydda sig mot den brännande

Det man däremot ser mycket av nu är ….plast….plast och åter plast. I princip kan jag i vilket givet ögonblick som helst ställa mig upp och titta åt valfritt (ja det är valfritt också.... göteborgs humor) håll och nog tusan flyter det nåt vitt plastigt omkring. Inte kul. 

Skaffat ny razor för att inte för jävligt sunkig ut

Minns att det var mycket bättre i Kroatien. Los espanjoles får skärpa sig på denna punkt. Men när jag går och handlar på deras ICA (Mercadona) så är det helt hysteriskt med plast i och till allt. Plastfabrikörerna går med feta pluskor hem på kvällarna.

Moraira, tja vad ska man säga. allt ät sagt?

Nu ligger jag i lilla hamnen Moraira. Gått den obligatoriska rundan på stada, käkat, tagit en Espresso och tittat på folket. Visst är det kul men ganska trist att köra detta ensam måste erkännas. Hade tänkt att fara runt lite och kika på flera öar men utan Karin eller annan frejdig segelkamrat är det rätt tråkigt ändå. Så jag fortsätter målmedvetet mot Marseille med en babords fot nära landkonturen.

En sk släde!!