tisdag 9 oktober 2018

Almerimar, Ny hemmahamn för vintern


Avslut

Dags för epilogen med avseende på seglingen 2018. 
Starten gick den 2 juni från Stockholm med ensamsegling i underbart svenskt sommarväder ner till Malmö, en eskadertur till Skanör med Rolf följt av ett tre veckors uppehåll i Ängelholm under juli då vi hjälpte mor Annagreta att flytta till ett nytt hem osv. 

Från den 15 juli har sen resan pågått och efter knappt tre månader är vi nu framme i denna etapps slutmål, nämligen Almerimar i Spanien. Almerimar är en liten konstgjord by/hamn med nybyggda lägenheter och en funktionell marina med väldigt låga priser.

Här ligger redan en flock svenskar, både med båt som boendes i lägenheterna runt hamnbassängerna. En och annan svensk reggad husbil står här och där med sollapande landsmän. Området är känt för sina odlingar av grönsaker och tydligen syns hela halvön från rymden eftersom tusentals växthus äro vitdraperade. Här regnar det ryktesvis sällan på gränsen till aldrig men redan andra kvällen skvalade det till och självfallet fick Lasse och jag skulden lagd på våra axlar av svenskmaffian, detta  eftersom vi var ju de som kom med det dåliga vädret. Ojuste.

Vi hamnade kajplatsen bredvid en annan svensk båt, Linnea (efter hans mor Linnea Svedberg!!! Undras om vi är släkt, de är också SJ folk men från Västerås) där dess ägare, Anders också har varit yrkessjöman. Även hans kapell har Rolf sytt.! Liksom jag är han pensionerad och håller till härnere mer permanent. Alldeles strålande för då kan han ju slänga ett öga på trogna Serendipity båten lite då och då. 

Vi har seglat 3600 sjömil sen start och det är ungefär som att segla över Atlanten till Amerika. Motorn har gått 500 tim så det ger en uträkning av att motorn varit igång 65% av distansen och ren segling har varit 35%. Tyvärr på tok för mycket motor men det är den erfarenheten alla drar som har försökt ta sig inom rimlig tid från Sverige och hit. Det är så att längs kusterna hit så blåser det alltid längs med land vilket innebär att det finns två riktningar, rakt framifrån eller rakt bakifrån. Hemmavid blåser det ofta in eller ut från land också men icke så härnere.

Sista hamnen innan denna var ju Estepona, en trevlig liten stad som sagt. Efter några dagars envist blåsande från fel håll så skulle äntligen vinden vända efter lunch. Vi drog iväg vid 10 blecket och fick en fin kryss österut mot slutmålet Almerimar. På eftermiddagen vred det till slör och så småningom under natten till platt läns. Nog om segling nu.
sista seglingen var fin!!

Vad som inträffade sen under natten, har jag aldrig sett till sjöss. För plötsligt så var våra vänner delfinerna runt ikring och lekte. Vid första plumset vid sidan av båten hoppade jag till och blev väl lite skrämd i all sömndruckenhet. Jag tände ficklampan och lyste ut mot delfinerna. Den lilla superstarka lampan (Fenix 20, rekommenderas alla som vill ha bästa lampan!!) lyser rakt genom det blåa vattnet och ner på delfinerna, vilket är häftigt att se. Men vad som nu lyste upp var tusentals små firrar, inte större än lillfingret som hoppade likt när man kastar smörgås med en flat sten. Skutt, skutt, skutt och det märkliga var att deras ögon var stora i relation till kroppen och de lyste knallrött och orange!
Det var som ett magnifikt fyrverkeri av dessa hoppande små fiskar och delfinerna hoppade runt dem och troligen käkade upp rödögonen. Det plaskades och smaskades och för första gången hördes utblåsningen från delfinernas lilla ventilmun på ryggen. De har alltid tidigare varit tysta när de blåst ut och hämtat in luft. Spännande var det i alla fall. Tyvärr var det ingen chans att plåta nåt av naturliga skäl

På morgonen sen gjorde vi upptäckten av en liten flygfisk som i de ökande vågorna fram på morgonkulan hade landat på däck. Jag har sett dem från lastfartyg när de tar sats från vågorna som fartygen skapar och de tar sig fram genom att ligga utsträckt men lite då och då doppa ner svansen och pisksnärta några slag för att fortsätta flyga en stund till. Märkligt djur! Vaffö gör de så??
Flyfish!!

Vi gled in i Almerimar precis när solen gick upp och samtidigt gled han med mössan från förra bloggen ut. Han drog ju någon dag innan och det är nog en ganska begränsad värld vi lever i för man möts i hamn efter hamn. Nåväl, sedvanlig förtöjning vid receptions bryggan, skriva papper och betala för 6 månader….suck. 
Lasse går på span i hamnbassängen, 3 såna häringa hamnbassänger finns det!!

Vi blev hänvisade en plats men redan första dan stötte vi på ovan nämnde Anders som tyckte att vi skulle byta och ligga bredvid honom eftersom den hamndelen gav bättre skydd för de västliga kulingarna som kommer då och då under vintern.
Inklämd mellan lite större båtar syns Serendipity!

Vi har nu ägnat dagarna åt att ta ner segel, vaskat utsidan noggrant, skakat mattor, dammsugit, skrubba däck, ta ner sittbrunnskapell, montera ner radar, utombordare, bågar osv jaja med mera. Vi gör helt enkelt klart så Serendipity kan ligga i skydd under några månader. Sist av allt åkte det nya hamnkapellet som Kapell&Annat ordnat. Skall skydda teak och mahogany mot solens brännande strålar men även regnet rinner förbi större delen av skeppet.
Anders på Linnea har tagit plastflaskor, skurit av botten och trätt dem på förtöjningstamparna med stora hålet neråt. Misstänkte att det är hemmagjorda råttskydd och, ja det var det. Ingen har väl sett en råtta ombord men en dag hade någon kommit på denna fiffiga idén och vips spred det sig i hamnen. Kanske lika bra att göra samma? Inge kul och komma ner och finna båten söndertuggad och full av råttor?
Lasse fixade råttskydd av Sangria flaskor. Vi var ju tvungna att tömma dem först.....hick

Redan vid första minuten kom den förste svensken, traskandes längs kajen med sin lilla borderterrier och sa hej. Sen har det gått en strid ström av svenskar förbi och hejat. Det ligger väl en 4-5 svenska båtar här och en hel drös verkar bo i lägenheterna som omgärdar de tre hamnbassängerna. Det ligger restauranger och barer samt butiker längs med kajnivå och så är det 3-4 våningshus med lägenheter som antingen hyrs eller ägs av mestadels nordeuropeér gissar vi. 

Satsningen för 10-15 år sedan gick i stå så hela bassäng 2 är totalt öde där ännu ingen har flyttat in. Ingen bra ekonomi det där inte. De övriga två är lite bättre belagda men liten ödekänsla infinner sig nog.

Här ligger väl ett 500-tal båtar och som vi uppfattar det så är det låga priset i hamnen just beroende på att det inte blev en rykande succé och att många kajplatser gapar tomma. Jag har ju mailat runt till flera hamnar men ingen kom i närheten av detta pris. AnnaKarinochThomas på Anastasia låg ju här för nåt år sedan men de var bara imponerade av det låga priset annars tyckte de det var trist. Men vi måste nog säga att fullt så kasst är det väl inte. Ok har man som dem åkt jorden runt och sett det vackraste av det vackraste så står sig ju denna övervintrar hamn rätt slätt. Men är man van Limhamns eller Skäldervikens hamn så är detta paradiset ändå. Allt beror på vad man jämför med och hur känslig man är. Helt ok sa både Bill och Bull mellan tuggorna av kanongott käk på de olika restaurangerna som betades av de första dagarna.

Imorgon är det hemresa och sen får vi se när jag kommer ner igen nästa gång. Troligen inte under 2018, vilket kanske är synd eftersom alla säger att bästa tiden här är just okt och november. Svenskmaffian här tycker vi är knäppa som åker just nu. Men vi längtar båda hem till våra egna stillastående sängar, de egna kastrullerna och kryddskåpet för nu skall det lagas husmanskost på längden och tvären, Loppan skall rastas och Karin skall få en efterlängtad kramiz.
Åter med bloggeriet nästa vår 2019s  
Rolfs super duper medelhavskapell


Sitter som en smäck hennes lilla vinterjamis!!

fredag 5 oktober 2018

The Med´s som engelsmannen säger


Medelhavet

Att segla in i Medelhavet är en speciell känsla. Här har det seglats in och ut sedan Jesus gick i kortbyxor, ja faktiskt redan innan han var en glimt i Josefs ögonvrå. Som jag skrev om senast så var det Fenicierna som var först och sen har det farits vill jag lova. Vikingarna har också varit här men är osäker på om de bara kom via floderna och rullade fram på land. Får väl läsa om Röde orm och se om det står nåt där.

Gibraltar sundet med Afrikas norra del och spanska KBV

Vi lämnade i alla fall Cadiz vid 10 tiden för att passa in tidvattenströmmarna in i Medelhavet.
Cadiz häftiga bro från havet

Nu är det sista gången jag behöver räkna på detta sk*t!! I Medelhavet finns inget tidvatten att tänka på, det är som Östersjön, så det känns bra att det är vi själva som nu bestämmer avgång och ankomst, inte månen. Det är ju inte bara mångubben som styr det här med vattenflöden. Medelhavet avdunstar stora mängder vatten och det måste ersättas, vilket då Atlanten bidrar med. 

Det ger upphov till inkommande strömmar men huruvida det sker på vattenytenivå eller skiktar sig neråt vete fåglarna. Ibland kommer det på Afrika sidan och ibland på Europa sidan. Djupet är ju upp till 600 meter så det finns ju nivåer det kan åka på.
Därför är det inte så säkert att trots man matchar tidvattnet perfekt, så kan andra strömmar ta över och antingen stärka eller utjämna så egentligen vet man inte ett barr förrän man är där. Såvida man inte har tillgång till meteorologiska mätningar från land, vilket man inte har då ja.
Så tyvärr var det ingen medströms som strömtabellerna utlovade. Klockan 1521 skulle det vända, men int fan gjorde det det inte!

Men innan dess hände nåt olustigt. Vi lämnade Cadiz i sol och lätt motvind. Jag hade noterat militära skjutområden så jag höll mig innanför dem för att inte bråka med det ”grå bolaget” som vi kallar dem. Vi smög nära land och satt i godan ro och löste korsord medans vi puttrade på då det small Poff ovan oss.
Stod i Gibraltar men kanske det var en sån som small?

Vafanvadedär!!! Vi reste oss i en fart och höll på att köra huvena genom Rolfs fina kapell (Funkar makalöst bra!!) Inget syntes. Hmmm måste ha varit seglet som smällde till? Vi satte oss ned det gick några minuter så small det dovt till igen. Nu undvek vi kapellduken men fortfarande syntes inget. Konstigt att seglet kan smälla så där? Men den tredje gången small det som fan ovanför oss och då insåg vi att DE SKJUTER JU FÖR ALLA HETA PÅ OSS!! Ser de inte den svenska flaggan!! Vi är ju ett neutralt land! Har ni glömt de vita bussarna!! Jävla Natogubbar. Dagen innan hade vi sett ett amerikanskt krigsfartyg på väg in i Cadiz så nu leker de väl krig med Spanjackerna och vi har hamnat i skottgluggen?!

Några smällar till precis ovanför oss och jag misstänker att de brakade av knallskott över oss på flit och deras av spanjorer (eller morer?) bemannade utkikar som vi noterade fanns i bunkrar längs stranden, satt och kikade på oss genom specialkikare och fnissade när vi sket på oss. Funderade på att moona de jävlarna med då hade de väl uppfattat min ändalykt som en skymf mot den spanska hedern, olé, och knallskotten hade raskt blivit skarpladdade.

Lite lugnare blev vi när logiken lade sig en stund men någon timme senare när vi i princip rundade Cape Trafalgar passerade två stora militära omärkta helikoptrar rakt ovanför oss med ett hotfullt mullrande så nåt budskap hade de väl till oss??
Helikopeter

Ja Trafalgar Square har väl alla hört om. Namnet kommer ju från det stora sjöslag som Lord Horatio Nelson utkämpade här 1805. Viktigaste sjöslaget under Napoleonkrigen.
1805

Cabo Trafalgar 2018

Vi passerade Tarifa som är windsurfarnas mecka i Europa, och det eftersom det alltid blåser som tusan här. Antingen in eller ut ur Medelhavet så det är helt idealiskt för denna härliga sport. Lasse och jag var ju nere i Gardasjön 1987 och surfade som bäst och vi lurade på att dra hit men det är ju himla långt med bil. Vi åkte till Skanör istället och det gick bra där med i september månad anno -87. Tiden går….

Nästa anhalt blev Gibraltar.
Pampig bild från spansk sida
 Mörkret la sig som en tung mörk filt rund segelbåten och mångubben hade nog avtal med nån annan världsdel denna kväll för han lyste med sin frånvaro. Vinden ökade friskt till 10 ms så vi surfade fram till den lilla spanska hamnen Alcaidesa som ligger 100 meter från Gibraltar gränsen. Klockan var midnatt när vi knöt fast.

Så här ser det ut när molnen bildas, klicka på länken !!
 Moln bildning på The Rock

Vinden var för bra för att stanna i Gibraltar, så efter en rask sömn och tidig morgontoalett nöjde vi oss med att bunkra havre till vår lilla MTU häst nere under durkarna och seglade vidare till en typisk Spansk semesterort längs Costa Mucho; Estepona.
Gibraltars fyr med moské

Innevånare

Lasse styr oss vant förbi klippan

Esteponas marina är en av de trevligare med ordning och reda samt lågt pris, bara 21 Euro jämfört med de 30-40 vi vant oss vid. (52 i Bilbao!! Men hörde härförleden att på Mallis tar de 280 Euro…..per natt!!!) så där strök vi den hamnen!
Vid incheckningen halade hamnkaptenskan över en pava rödtjut från ett förråd under disken. Det får nämligen alla båtar första gången de kommer till Estepona. Vilken trevlig sed!! Detta tycker jag nu att alla marinor skall ta efter, särskilt de i Sverige! Och hör sen.
Hamnkapten med pavan!

I hamnen låg redan Sofia, en svensk Bavaria 42, strax efter oss seglade en annan svensk in med en holländsk ”van der Stadt” och sist kom våra Motala vänner med sin Elan 434.
Estepona street

Vacker båt i hamnen
Fyra blågula vajade på spanskt territorium. Han i holländaren tog vi en öl med lite senare på strandpromenaden och det visade sig att vi hade träffats i Amsterdam förra sommaren då han var på väg söderöver och jag vände åter. Han hade övervintrat i Bretagne och var nu på väg dit näsan pekade. Kul typ från Värmland med festlig fransk smula uppe på kolan.

Estepona´s gamla stadsdel var i motsats till urbanization delarna faktiskt en riktigt, riktigt trevlig liten by. Vi traskade runt, fikade och käkade glass, spanade på kyrkor och torg. Gulliga gränder med mängder av blomkrukor längs väggarna. Märkligt, sa Bill hur många gränder man plåtar egentligen, Det har du rätt i sa Bull, Undrar varför?
Sött
Charmigt

Efter en stunds spanande noterade vi att alla blomkrukor hade samma fastsättningsanordning inklusive skruvskallar och ofta exakt samma färg och form längs husväggarna. Jag finner det osannolikt att spanska husägare kan komma överens om en och samma leverantör av samtliga detaljer i en hel stadsdel. 
Jag drar därför utan några som
Gulligt
helst bevis, slutsatsen att det i stadsfullmäktige har beslutats om att byns skall piffas upp, gentrifieras som det heter nuförtin??
Det ska alltså locka bleka nordliga turister att hänförda klappa händer och ta fram kamerorna för att dokumentera dessa pittoreska gulliga spanjorer som vårdar sin miljö likt Tyrolerfolket gör i Alperna. (Fast de gör det på riktigt!!)
Cynisk så det förslår men jag trillade dit eftersom min kamera också åkte fram. ”Men då sa Bill, det är väl fan så mycket bättre det här än att de INTE hade gjort något alls”. Bull höll truligt med.

Eftersom vindarna i flera dagar kommer därifrån windexen pekar, så slog vi läger här i Estepona och inväntar vindkantring.
Riktigt fint i Estepona
Vi hade ju skippat Gibraltar men nu bättrade vi oss på den punkten och letade buss dit. Detta eftersom han med mössan sa att det var nästan 50% rabatt på mobiler. Han sa sig också ha bunkrat diesel för nästan halva priset så vi såg framför oss ett taxfree paradis med superlåga priser på allt samt stora häftiga varuhus i flera våningar med elektronik, parfymer till fruarna och annat mumsigt. Ack vad vi bedrog oss.

Pepe Gonzalez körde bussen som hade Volvo chassi men spansk Irizar kaross. Den dånade som ett paternosterverk och körningen var brutal. Vi missade en backspegel på mötande buss vid ett möte i en hårnål med en hårsmån. Phui!. Bussen gick i princip fram till the Border line och vi traskade obekymrat förbi en sovande spansk gränspolis. 

Väl inne i Gibraltar var det en kortare bussresa till en av de gamla portarna in och där låg lilla gågatan ”Mainstreet” med alla sina butiker.
Det var lika upphetsande som jag minns den lilla staden Yanbu i Saudiarabien på 80 talet. Små ynkliga butiker längs en, av turister, helt igenkorkad gata.
Trängsel

Medelåldern på besökarna låg över pensionärsstrecket. Samtliga hade använt hela livremmens längd och lite till, om man säger så. 
Trots det beställdes det in Fish & Chips på längden och tvären på de hak som kantade gågatan. 
feta fingrar på en fet "battered fish"

Butikernas varor och kartonger var solblekta efter månader i fönstren och allt som såldes var från ett annat årtal än årets. Sortimentet var vad man förväntas hitta inne hos Nilssons el och bastuprylar i Kramfors. (tveksamt eftersom Nilsson ändå är lite på hugget).

Butikerna bemannades övervägande av indier som hade uppenbara svårigheter att dölja sin djupa besvikelse i samma ögonblick de förstod att vi inte skulle köpa något. Bara därför blev det helt ointressant att handla. 
Tack vare Internet går det ju snabbt att kolla priserna hemmavid och i princip alt som erbjöds låg endast någon futtig % under Elgiganten. Stor besvikelse eftersom förväntan var stor på Gibraltar som shoppingstad.

Karin hade skickat med en bild på någon kosmetikagrej som jag började leta efter, men i de 7 butiker jag kollade skakade de bara på huvudet och sa att den flaskan hade de aldrig sett förut. En tös trodde att den bara fanns på Harrods. Pyttsan sa Karin, den finns ju på Åhlens! Så spännande var alltså shoppingen i Gibraltar.

De berömda aporna, ca 300 st makaker på hela ön, fanns till turisternas stora förtjusning även några domesticerade mitt inne på gågatan och skulle inte förvåna mig om de var utkommenderade av borgmästaren eller nåt. De traskade pliktskyldigast omkring på murarna och lät sig villigt fotograferas på parksofforna tillsammans med turisterna. Ja jag säger då det.
Monkey

Makak med god smak

Vi återvände en erfarenhet rikare, Vi gör nämligen aldrig om det och kan nog inte rekommendera någon att åka dit heller. Björkmans ambulerande nöjesfält i Östersund på 60 talet var roligare. Kom precis ihåg att Arto Paasilinna, en av mina favoritförfattare, i sin bok ”kollektivt självmord” hade just Gibraltar klippan med som slutmål. Den boken kan jag också varmt rekommendera.
Nyklippt inför hemfärden

Nu drar vi oss sakta fram i takt med minutvisaren och inväntar lördagens vändande vindar så vi får komma ut på havet igen. Fartyg och besättningar ruttnar i hamn heter det ju. Lite trist blir det faktiskt efter 2 dagar så det gäller att engagera sig i nåt. 

Diskutera politik är alltid poppis och speciellt dessa dagar då vi läser om hur talman försöker få till nån som kan styra skutan Sverige. Lasse har en spaning på hur vissa partiledare försöker förklara det magra valresultatet med att de ”inte har lyckats nå ut med sitt budskap” Men tänk om det är precis det de har gjort! Väljarna har kanske verkligen fattat vad partierna vill och därför ser resultatet ut som de gör! Politikerna idiotförklarar ju väljarna med sina kommentarer om att väljarna inte har fattat (därför att de är för korkade?) Helst skulle nog politikerna byta ut väljarna till såna som förstår sitt eget bästa och faktiskt röstar på just deras parti. För det kan väl, hemska tanke, aldrig vara så att det är politikerna som inte har fattat vad Sveriges väljare vill och känner…..

Eller så kan man skriva i en blogg till exempel!!

söndag 30 september 2018

I Feniciernas fotspår


I Feniciernas fotspår

Sist vi hördes så låg vi i Lagos. Planen var en dag för spaning och träffa liten dotter som blivit stor. Men vädrets makter ville annat. Efter flera dagars ostliga vindar hade vågorna vuxit till dyningar som rullade in mot hamninloppet. Hamninloppet är nämligen slutet av en portugisisk flod och det är ganska vanligt vid flodmynningar att det bildas en klack (”bar” på engelska) med sediment som floden dragit med sig och som kan bli ganska grund. 
Last night  in LAgos

Krims krams i Lagos!!

Väl inne i floden är det hyfsat djupt men just vid entrén grundar det upp. Så ock vid Lagos. Vid lågvatten är det ca 2 meter och högvatten ca 4 men om dyningen växer på sig så kan det bli lite väl otäckt grunt för vår båt som sticker (har ett djupgående på) 1,75 meter.
Triumph Mayflower i Lagos Marina

Så polisen i Lagos hade stängt av hamnen i två dagar vilket betydde att ingen fick komma in, ej heller gå ut. Det var bara att slappa vidare en dag men till sist på den tredje dagen arla morgon kom vi iväg. Mörkret låg över staden när vi gled ut i svaga vindar. 

Strax akter om oss fick vi sällskap av en Elan 434 från Motala (ja ägaren pratade precis som de gör där (glanar upp och ner på gatan asså dårå). Vi siktade på Cadiz och de på Gibraltar. Enligt väderappen Windy, som de flesta seglare tydligen använder, så ock vi, såg vi att om vi seglade längs kusten och tog en sväng upp i Golfo de Cadiz så skulle vi få hyfsad halvvind hela tiden eftersom vindarna skulle vrida längs bukten på nåt underligt vis. Vilket de också gjorde. Fattar inte varför men nu var det så iaf. 

Så istället för att gå rakt fram mot den ostliga vinden så gjorde vi loopen in i bukta och fick fina vindar. Golfo de Cadiz är bara hårsmånen större än Hanöbukten faktiskt så de som gått över den vet på ett ungefär vad jag pratar om. Endast de två sista timmarna svek prognosen sitt löfte och vi fick stampa motsjö.
Våra Östgötska vänner som drog en linjal mellan Lagos och Gibraltar gick rakt mot vind och vågor 8-10 ms. Vi fattade inte barrolino varför de gjorde så. PorQue? Som Manuel säger. 

Vi kom fram kl 0930 till Cadiz som jag måste berätta mer om strax.  På appen Marinetraffic kan man se alla AIS utrustade båtar och vi kunde se hur östgöttarna stampade på mot vädrets makter men halvvägs mot Gibraltar, när farten var nere i 3 knop vände de plötsligt 90 grader och gick rakt på Cadiz!! 
De kom fram 1700. Då hade vi duschat, vilat, gått på stan, fått pilsner, käkat tapas och vilat igen. Självklart stod vi på kajen och mötte med ett leende…De var inte glada om man säger så. I morse drog de vidare mot Gibraltar trots att motvinden trycker på. Jag fattar ingenting.

Pga just denna motvinden har vi i skeppsrådet beslutat att stanna en dag för att göra staden. Nej, vi hade nog spikat det innan, för Cadiz har man ju hört talas om sen länge, men aldrig sett. Sagt og gjort det går som smort. 

NEJ, fick precis beskedet att min idol KIM LARSEN gått bort efter en tid med cancer. Vi i Sverige fattar inte hur stor Kim Larsen är/var i Danmark. Jag tror det blir landssorg och minneskonserter kommer att spelas. Låten Yummi Yummi som han skrivit: Har ni inte hört den så lyssna noga på texten (googla fram den och följ med, jättekul) Eller Rita, eller ”hvad gör du nu lilla du” Många är hans örhängen.

Fenicierna var ett sjöfarare folk som kom från Kanaans land, slog sig ner runt nuvarande Libanon och spred sin stadsstat runt hela medelhavet (Karthago var en sådan stad) och ut ur Gibraltar. (hette ju inte så då men iaf) Det finns funderingar på att de gick runt Afrika och kom tillbaka den vägen och om de tog god tid på sig så hann kanske Suezkanalen bli klar. Det finns även teorier om att några drev iväg över Atlanten och där grundade Olmekernas rike men det vete fan om det stämmer.
Hamnpiren i Cadiz

Men Cadiz grundade de iaf ca 1200 f kr. Vilket gör Cadiz till världens äldsta kontinuerligt och ännu bebodda stad! Häftigt. Sen har det säkert hänt massor med erövringar, romarriket, morerna, araberna och så spanjackerna nuförtiden. En fantastisk historia kan staden visa upp och för en sjöfarare är det extra kul att segla hit för på något sätt är detta ändå sjöfararnas vagga.

Plaza de la Constitution
Under den tiden då Amerika formades till vad det är idag(1492-1900 typ) så var Cadiz den i särklass viktigaste hamnen. 1812 skrevs den berömda La Peta vilket är de Latinska ländernas konstitution som även har präglat andra delar av Europas grundförfattningar. 

En riktigt praktfull park med fläskiga statyer har planterats till minne därav och varför ser vi aldrig såna i Sverige??!!!. De finns ju i många latinska länder. Spanska trappan och Fontana di Trevi (Anita Ekbergs badkar) är andra svulstiga grejor som vi saknar i Svedala. Ska ju vara Statyn på Karl den tolfte i Kungsan, men den är ju sååå mesig i jämförelse, om man säger så.
Jag är lite fascinerad av kyrkor och deras utsmyckning här i Spanien


En peng för ljusen till våra absent friends








Cadiz struktur är minst sagt annorlunda mot alla andra städer jag sett. Stadsplanekontoret (om det nu nånsin funnits, (betvivlas)) har varit aktivt ointresserad av raka linjer och systematisk ordning. Men såå himla charmig. Cadiz är belägen på en stor ö och i stora delar omgiven av gamla murar och fort med tinnar och torn. 
Cadiz gator

Såå häftigt

Gatorna är smala, inte lika smala som i Gamla stan men nästan. De går på korsen och tvärsen och
Så ska en Posthuset se ut!!

det TAR ALDRIG SLUT!! Det är ett virrvarr med dessa raka gator som korsar andra gränder på det mystiskas vis med vackra parker och pampiga byggnader.
Papegojor i parkerna

Fin goja
Saluhallar mm löser av varann i en som tycks oändlig rad. Naturligtvis finns en häftig katedral, maffiga kyrkor och annat att se. Restauranger, cafeér, glassbarer och tapasbarer kryllar det av och vi hann med några vill jag lova.
Tapas i mängder!!

Människorna förekommer här i mängder (112.000 inhabitants) Staden är betydligt större än motsvarande hemmavid. Och här finns turister vill jag lova.  
Vackert träd

Dock inte så överdrivet många som i Lagos och de som är här verkar vara intresserad av kulturen och staden som sådan, inte ölen och solen. Eftersom vi var här en helg så kom alla familjer ut på prommis, gamla som unga med alla små barn i släptåg oavsett om det var kväll eller inte. Sånt ser man inte hemma särskilt ofta. 
Lasse ville åka Hop-on Hop-off bus och jag hängde på. Lite pancho varning på den, men det var faktiskt ganska givande.
Hopon hopoff

Cadiz svar på Ribban!

Jäkla bro och vara stor

Så gick den dagen till historien. Imorgon drar vi vidare mot Gibraltar!!

En liten spaning som Lasse gjort och jag håller med: Norröver under resan, särskilt i Frankrike så hälsade alla seglare mer på varandra med ett glatt leende "Bon Jour" eller "Buenos Dias" men ju längre söderut vi kommer möts vi mer av blickar i bryggan och tystnad. Undrar varför?? Vi tvättar ju oss varje dag....