torsdag 25 juli 2019

Flodhästarna och le Canicule

För segel sista dagen


Ja sist så sågs vi i den extremt dyra hamnen på Costa Brava, nära Frankrike.
Det var inte kul att betala nästan 2000 kr för två nätter. Samma som hotell priser ju! Så här är det snart i hela medelhavet enligt kännare. På Ibiza hörde jag summan 500 euro per natt…..280 på Mallis osv. Nä det är nog helt kört för vanliga seglare att ligga i hamnar under hyfsad högsäsong. Det blir vikar och annat.
Lika vackert varje gång

Nu lämnar vi det tråkiga kapitlet och så hissade vi segel för att ta de sista 130 M (1 M = 1852 meter) till Rhones mynning. Vi hade fina vindar snett akterifrån mellan 5-6 m/s konstant. Inga ruggiga åskväder heller så det var bara att släppa lös Serendipity på favoritbogen.
In mot Port Navy Service

Nu hade jag ringt och kollat med hamnen i Port Saint Louis om avmastning eftersom det är max 3.5 meter under broarna i kanalerna. Jag fick en tid på lördag kl 1330 och hann vi inte så var det tisdag nästa gång. Hmm det gällde alltså att hålla ångan uppe över 5,5 knop så vi måste stödköra med motorn för att vara säkra. Dagen och natten gick i lugn mak och vid 0900 seglade vi in i PSL och förtöjde vid mastkranen.
Alpinist

Underbara proffs

Ingen tvekan

Vi började demontera bom, rulla in segel, paketera, plocka undan skot och annat löst. Färdiga lagom till de två fryntliga franska varvsgubbarna kom. Härliga proffsgubbar som inte behövde ett dugg till instruktioner. Den ene for upp med kroken i båtmansstol, kopplade på exakt rätt ställe och straffade ner den som jag vill. Han for ner i rappelle som den värste alpinist. Hela tiden med ett leende. Kul med såna människor. Det tog 15 minuter från det de startade till masten låg på två pallar. Så skulle det vara varje gång.
sista bilden på havet

Vi strippade masten på allt som gick och himmel och plättar vilket slitage på allt i riggen!!. Rost och sand och smuts så det var ingen rolig syn. Jag tror inte jag sätter upp den igen förrän den fått sig en riktig genomgång. Det är skillnad att segla i Östersjön och medelhavet/Atlanten!!
Hoppas vi ses i Trave

Jag bokade lastbilstransport till Travemünde för att slippa böka med masten i kanalerna. Ok det är lite dyrt men en sluss smäll och nedrivet kontaktskåp kan bli väldigt mycket dyrare. Bekvämligheten och sikten blir ju väldigt mycket bättre också så det fick bli så!

När allt var fix och färdigt drog vi över till marinan som såg trevlig ut ända till vi förtöjt……
Det skulle bli festival i byn….. med tivoli och levande rock och reggae samt hela gatans längd med stånd som sålde allt möjligt krims krams. Vi hamnade exakt mellan tivolihögtalarna och reggae gängets scen. Det var ett sant helvete!! Jag satte på hörselskydden och lyckades somna. Vid midnatt stängdes allt av men det var inte kul.
Så kan ett helevete se ut

Tidig morgon. Kolla öppningstiderna för slussning ut i floden Rhone. Naturligtvis läste vi fel och fick ligga 20 min extra. Är huvet dumt får kroppen lida. Nåväl ut i floden och tack och lov var det inte så farlig motström, cirka 1 knop bara och den varade ända fram till slutet av detta inlägg.

Varför är sjöfart så bra? Jo därför att det är energi effektivt. 
Om man tar en häst och lastar den med vikt så kan man max lägga på 200-300 kilo för att den ska orka gå konstant under en dag.
Lägger man däremot lasten i en vagn så orkar pållen dra 2-3 ton. 
Ställer man sen vagnen på räls så fixar Brunte 10 ton utan problem. Det fanns spårvagnar förr i världen som funka så. 
Men om man sen tar och fyller en båt med last så orkar samma häst dra 70 ton längs en kanal, vilket var vanligt överallt där det fanns kanaler. Både i Frankrike och England som Sverige var det vanligt. Vi får väl kalla dem flodhästar då? Vi spanade efter dessa grållar för att få lite hjälp men icke sa nicke. Det fick bli käre MTU dieseln igen. Tycker den börjar skramla lite högt men hoppas det är inbillning?
max last

Romersk bro

Många broar e re

Vi kämpade från 0600 till 1900 och kom fram till Avignon. Otroligt trevlig hamnkapten och 26 euro var roligare än 90 dito!. Värmen var tryckande och varningar kom på meteo frances om en Canicule (värmebölja) som var i antågande. Vi drog på bästa gå iland shortsen och gav oss i kast med den gamla staden där påven sitt residens hade under 1300- talet. Det finns ett vinområde i närheten som heter Chateauneuf du Pape och nu vet jag vad det betyder. 
Bro i Avignon

Avignon

Full fart

Det var festival i stada och alla var där. Och då menar jag alla. Otroligt med folk och liv. Musik, kultur, jonglörer, dansare, helt makalöst. Gränder och torg proppade med folk och liv. Alla glada och fina. Inte aspackade som på storsjöyran där spyorna hänger i luften.
Spännande ansikte

Här är allt ok

Tuff madame

Cool myssjö

Stiligt

Militärer i kamoflageuniform och stenansikten under snaggen och baskern, beväpnade med långfingret 2 mm från avtryckaren på AK, pistoler mm syntes överallt. Inga alibabas med sin 40 rövar göre sig besvär i den staden. Förresten syns de överallt upptäckte jag längre fram. På stationer och flygplatser.
Dem skojar vi inte med nä

Vi drog runt, kollade papas palats och den långa kön som ringlade sig upp till vallgraven. Pampig stad som jag gärna besöker igen men helst då tempen ligger under 37 vilket vi hade i båten. Inte kul.
Påvens palats

Vakande madonna

Hamnkapten kom till macken kl 0830 som utlovat för att fylla upp våra tankar. Alltså de i plåt då. Vi behövde cirka 80 liter till fullt men vid 30 började det ryka från pumpen. Fransosen sa nåt i stil med Mon diu och sacre blö sen stannade allt. Bienvenue en France. Här kan det mesta hända. Och så det gör mon ami.
Att gå på pumpen
Han ryckte på axlarna, vi ryckte i förtöjningarna och off we go, Seaborne again eller Rhoneborne kanske man ska säga.

Temperaturen steg under dagen till 40 grader och under kapellet hade vi 54. Inne båten 38. Vinden var med oss och det blev snudd på outhärdligt. Paniken började smått komma smygande. Vatten dracks, hälldes över huvudet en gång i timmen. Illamående och lätt svindel. Roy klarade det bättre men jag mådde inte alls bra. 
Slussarna gav oss lite svalka med sina höga kalla väggar men sen var det ut i helvetet igen. Fy fan. 
Rhone seglare

Typisk by längs rhone dalen

Ännu ett torn

Från romartiden typ

Från nutiden typ

Slott ...igen

Sluss i sikte

In i slussen

Pollarna hänger med uppåt

Vi tog oss fram till den lilla hamnen Viviers som likt en underbar oas materialiserade framför stäven vid 2000 tiden. Aldrig, aldrig har en dusch varit så efterlängtad. På snubbelavstånd från marinan låg en mysig strandkrog i grovhuggen stil med biffar, moules och frites. Samt öl och vin. Det gjordes oss två rejäla biffar med tillbehör. Så ska en entrecote smaka!
Fint i Viviers

Mysig liten by


Hamnkapten med kvitto för en månad

Dagen efter började lika varmt och vi började allvarligt fundera hur göra. Samtidigt kom besked att kanalen  Rhone-Rhen några dagar längre upp har sänkt sitt leddjup från 1,85 till 1,60. Vi sticker 1,75 så det skulle bli stopp där. Prognosen är att de öppnar för mig runt mitten av september!!
Jaha, vad göra då? Efter en genomgång av alla options och checkande med priserna så visade det sig att där vi låg tar de bara 5 euro om dagen om man ligger i en månad. Att fortsätta upp till Lyon var ju tämligen meningslöst. Särskilt i den pågående caniculen som beräknas fortsätta flera dagar till.

Ok, jag bokade flyg hem den 25 och Roy tåget tillbaka till Ceret. Lika bra det. Fram med Rolfs fina Medelhavskapell, städa ur, stäng ner och bort till busshållplatsen kl 0730 nästa dag.
Tror ni bussfan kom 0816 enligt tabellen….. 0840 insåg vi att de behagade skämta oss aprilo och vi försökte ringa taxi istället. Gör inte det! Alla bolag svarade med automatisk röst på franska eller så kanske,,,kanske någon kunde tänka sig att komma om en sisådär 2 timmar. Paniken började sprida sig bland väskor och de två musketörerna. Hur ska vi ta oss de 12 km till nästa stad med tågset åt olika håll? In på ett cafe och be dem hjälpa ringa nån som kunde köra oss. No comprande!
Argentina räddar oss

Då ses vi om en månad

Svetten börjar sippra fram DÅ PLÖTSLIGT på bra engelska en dam säger att ”i can drive you there if you wait one hour. Coffee first” Vi bugade oss så luggen slog i marken. Hon skulle den vägen och kunde svänga förbi stationen. Änglar finns och denna hette Marisa, född i Argentina, gift med Alain och pratade flytande spanska, italienska, portugisiska, engelska och franska. Otroligt trevlig och charmig. Hon tog svängen om sitt hus bara för att visa sitt chateau och vi bara måste höra av oss när vi kommer tillbaka. Då ska hon bjuda på god mat och sängplatser fanns också om det behövdes.
Så från en mörk, lätt panikanstruken morgon blev skiftet till glädje oerhört härligt. Änglar finns och är man snäll så får man se dem i verkligheten.
Jag får väl va me oxå

fredag 19 juli 2019

Två män i en båt och i en fransk by



Tyvärr så fick jag strul med mitt paroxysmal arytmi kl 0400 på söndag morgon. Förmaksflimmer betyder det. Någonstans i hjärtmuskeln uppstår plötsligt en piratsändare som sänder frekvenssignaler till hjärtat hur det ska slå.
Uppvaknad efter knarkosen, 

Denna syssla är reserverad för sinusknutan men denna piratsändare går in och stör vilket gör att hjärtat vet inte vem den ska lyssna på. Resultatet blir kajko i systemet. Detta elände är ganska vanligt hos många, inte omedelbart farligt men jävligt jobbigt är det. Pulsen går upp, syresättningen sjunker och det känns som om man springer maraton fast man sitter still. 
Före och efter stöten som syns i mitten.

Har käkat medusin för detta i många år som skall hålla piraten borta men ibland tar han över lik förbannat. Tänkte att om jag tar det lugnt så kanske han smyger iväg och sinusknutan tar tillbaka taktpinnen. Funka inte kan jag meddela. På måndag morgon var piraten kvar lite mer aktiv så det var bara att leta reda på trammen (trådbuss) in till regionsjukhuset i Castellon. 
Posten i castellon, Fin!!

In på akuten och pang var man inlagd i akutrum. På två röda var alla sladdar uppkopplade och efter 5 kom första doktorn. Efter 10 kom de med moteld i form av en liten tablett. Sen var det vänta. Dropp kopplad, sladdar på bröst och ben,  19 grader inomhus och en tunn skjorta . Kallt fast det är 35 ute. 

Sen tog det tid. Oj vad de tänkte och funderade vad de skulle göra eftersom den lilla tabletten inte gav nån effekt. Ny doktor kom, en kardiolog som pratade massa och tur att jag kan språket så pass att jag hängde med i alla turer. Vi enades om att göra en elkonvertering vilket betyder att man sövs och så sätter man två kalla mojjar mot bröstet skjuter iväg en ström och så studsar man upp luften. Nu är det mycket snällare studs i verkligheten än på film men en viss ballfaktor är det ju.
Kapten Roy, 

Avanti!!

Först in och göra ultraljud hos kardiologen sen vänta på narkosläkare så det tog tid kan jag lova. Kom in 8 och var klar 19. Segt. Men som sagt, pumpen kom igång och går nu som normalt igen. Hur länge vete håken. Börjar bli lite less på det här nu.

Hur som haver, Roy som voltade med sin båt på Atlanten i maj bor bara 45 mil norröver i en liten mysig by i Frankrike, Ceret. Jag ringde, han var hemma och sugen på att segla igen. När han hörde mitt dilemma kastade han sig på tåget och mötte upp under dagen. Trevligt med sällskap efter 2 veckors soloseglande och särskilt när hälsan inte är den bästa. En börjar bli gammel, tydligen?!
Från Takterassen var det härliga vyer

Små alleys

En till place

Piazza del Ceret

Mysogt torg

Roys och Åsas härliga trapphus i Ceret

Dagen efter hissade vi segel rätt tidigt och satte kurs norröver. Efter 1300 blev det härlig vind så vi seglade undan i 9 timmar. Vi fortsatte under natten med lite dålig vind men med motorns hjälp så gick det hyfsat och nästa dag blev liknande. 

Vi passerade Barcelona som låg insvept i gul tjock smog. Såg inte kul ut så där på håll. Vi fortsatte upp mot Sant Feliu de Guixols där jag var 1977 i februari och lossade en trälast som jag berättade om tidigare. Hela hamnen var ombyggd till marina, snygg och prydlig men på hamnkontoret kom chocken, 90 euro per natt!! I Valencia tog de 19 euro. 
Endast en matte älskar mig

fulare hund får man leta efter

Helt galet och med denna policy så kommer ju marinorna att dö ut. Seglare väljer bort hamnarna och lägger sig i vikar och äter medhavd mat istället, vilket inte gynnar restauranger eller butiker i hamnstäderna. De enda som tjänar på detta är redan rika marina ägare som på sikt kommer att tappa alla kunder. Under tiden förlorar samhällena runt omkring. Detta borde turistansvariga se över och ordna så att alla tjänar på de som kommer farande. Jag lämnar medelhavet med fast övertygelse att det blir för gott.

Roys fru Åsa kom med bil från Ceret och hämtade oss. 1,5 timme senare så var vi hemma i deras charmiga lille by med caféer, butiker, gallerior, muséer. Äntligen en natt i svalt rum med stillastående säng!! 
Kläderna blev tvättade och en 2 lugna dagar passerade. Härligt. Åt gott med andra svenskar som också bor här. Ett 15 tal svenskar har letat sig till denna lilla by och jag förstår dem efter att ha strosat runt i gränderna. Inga turister att tala om och en familjär bystämning. Omgiven av lite högre berg byn ett fint klimat året om. 
Flera svenskar bor här!!

Kan inte låta bli att undra hur många svenskar som befinner sig utomlands i varje givet ögonblick? Var man än kommer så nog fasen finns det svenskar, och inte bara en utan flera. Bara i London, New York på Mallis och i Oslo bor det väl 30-40.000 per plats?  Och sen resten av USA, Australien, Europa mm. Och alla som är på semester? Är det nån kvar och vaktar landet egentligen?
Imorgon skall vindarna vara tjänliga och vi siktar direkt på Rhone som ligger ca 24 tim segling bort bara. Vi tar resten i ett svep!