Vad hände sen ? eller kanske : Hemma igen!!

Tiden går och vi med den. 

Ibland är det svårt att ta sig tid att skriva och när det inte är något roligt att skriva om så tar det extra emot. Sist jag skrev något så lämnade vi Serendipity i en liten fransk by och tog oss hem. Värmen höll på att ta kål på oss. Sen var ju vattnet slut i kanalerna så det kändes hopplöst att fortsätta.

Roy åkte hem till sin mysiga by och jag for till Sverige. 

Hemma blev det lite mer normal sommar 2019 och efter en förfrågan till Lasse om att hänga med upp i kanalerna, som han glatt tackade ja till, så packade vi åter trunkarna återigen, nu för färd mot La France. Vi lastade lilla peugeoten med förnödenheter, bättre fendrar, nya gasflaskor samt annat nödvändigt. Lasse fixade biljett på TT-line och så bar det av söderöver. Resan ner var väl inget att prata om men......

Veckan innan vi åkte hade jag varit på en kick off med Forskningsgänget på Sjöfartsverket, (kan ju inte säga nej när de frågar om jag vill hänga med ett tag till).

En av teambuildings övningarna var kulstötning och som gammal stöt(are) tog jag i för kung och fosterlandet hivade iväg kulan långt under vad jag gjorde som 15 åring hemma i Östersund på DM. Märkligt. Borde ju satt pers eftersom jag har mer erfarenhet nu och väger in i högre viktklass.

Det enda som hände var att kulan dröp ner på 7 meter och högerarmens axel fick sig en rejäl smäll. Nåt gick sönder där inne.

På färjan började det göra riktigt jävla ont och jag kunde inte växla med högerarmen utan fick ta vänstran. Knepigt. Värre ont blev det ju längre söderut vi kom och till sist var smärtan olidlig. Vi turades om att köra, Lasse tog nog mer ratt än jag, tack för det Lasse.

På vägen ned stannade vi en natt i det som senare blev Frankrikes värsta smittställe Mulhouse, Fint hotell iaf. 

Knaust trappa?

Vi kom i alla fall fram och fick i oss god middag men min smärta var helt obegriplig och insikten att

inte kunna segla vidare smärtade än värre. Hur i hela fridens namn göra nu?

Det var bara att inse att jag inte skulle kunna ta båten genom kanalerna. Lägga kvar båten på plats till nästa år gick inte heller för hamnen vi låg i stängde i oktober och då skulle alla vara borta. Det fanns en lite större hamn några kilometer bort. Kanske man kunde ta sig dit iaf och ligga där?

Lasse börjar fixa båten

Smärtan var nu på nivå jordbävning och högerarmen var i princip totalförlamad. Värmen, smärtan och bekymren med hur göra resulterade i att hjärtat återigen fick flimmer.....mitt i natten kl 3 typ

Det var då själva faaaan!

Väcka Lasse, knappa in närmsta sjukstation på Google maps, in i bilen (tack gode nån att vi hade bilen med) Sen blev det fyra dagar sjukhus igen! Efter några timmar insåg den lilla sjukstugan att de inte hade resurser att fixa svensken så de skickade mig med ambulans till Lyon och en privatklinik. Där ville de göra en s.k. ablation, lungvensisolering.  (man går in i en ven upp i hjärtat och bränner av lite lungvener)

Inte kaxig inte

Men det tyckte inte mitt försäkringsbolag! Det är svindyrt och ingen försäkring tar det. Fri sjukvård i Europa? Glöm det i Frankrike. Spelar ingen roll att man har gröna försäkringskortet med sig. Svenska staten står för en liten del och sen tar din hemförsäkring en del men det franska systemet skickar fakturor lik förbannat. Så sent som förra månaden damp ett inkassobrev ner på franska. 

Mitt hem i 4 dagar

Så kära vänner, bli inte sjuk i Frankrike och om ni blir det: åk genast över gränsen till ex, Spanien. Min sjukhusvistelse där har inte kostat ett enda centavo!!- Så ska det vara.

Lasse kom och hälsade på i min eländighet. Lite choklad och croissant, man tackar. Maten må vara häftig i Lyon, där brukar ju Bocuse d´Or utspela sig men på deras sjukhus är det mer touch av överlevnad.

 Lasse hade under tiden börjat snoka upp nån att komma ner och hjälpa till eftersom jag måste hem direkt efter att jag skulle skrivas ut.

In och ut ur olika röntgen rum

Visserligen var armen betydligt bättre efter en del mediciner men med kombon av taskig arm och svajigt hjärta var det enda nuftiga att dra hem igen.

En gammal polare till Lasse, Christer, skeppare på TT nappade och han kom med flyg samma dag jag skrevs ut. Vi bytte plats i båten, jag tog bilen och lufsade sakta hemåt nästa morron.

Ny kapten!!

Skönt att vara utanför sjukstugan!!

Grabbarna fick tyvärr ligga kvar pga hårda vindar men till sist kunde de börja tuffa norröver i floden.

Men eländet tog inte slut med det. Exakta detaljer om hur resan fortlöpte har jag inte men vattenbristen stod sig och de stötte i botten några gånger så särskilt uppmuntrande var det inte. När de sen fick besked att Rhone-Rhen kanalen bort till Rhenfloden återigen hade sänkt vattennivån var det bara att ge upp. Igen!

De parkerade för vintern i lilla Auxonne och flög hem. Tack för otrolig hjälp Lasse och Christer!! Sanna vänner som ställer upp i nödens stund.

Autobahn hem....suck

Atomkraft i Frankrike

Moseldalen

Hemma hos Roger och Ingrid i Klotten

Bron!!

Då hoppas vi fram till Januari 2020. Jag flög ner med Easyjet för 250 kr tur och retur från Köpenhamn. fatta hur det kan va så billigt? Hyrbil till Auxonne och visst, där låg hon och och guppade så snällt i hamnen. 

Prydligt parkerad

Rolfs sommarkapell funka perfekt och båten var torr och fin. 12 gr i luften, rena sommaren jämfört med Vejby i januari. Lasse och Christer hade gjort den riktigt vinterpreppad så det var enkelt att snabbt få upp värmen, fixa lite mat och krypa ner i varm koj.

Lite vaska däck och dammsuga sen ströva runt i Auxonne. Inte mycket att se i den hålan.

Men desto trevligare att titta på alla vackra och välskötta pråmar som låg med folk ombord lite här och där i hamnen. Mycket engelsmän och holländare som pensionerat sig som låg och inväntade våren.

Den ena finare än den andra!!

 Men med hyrbilen kunde jag ta mig till Dole som var betydligt trevligare. Kanalen flyter igenom den lilla staden som kanske är mest känd för att vara Louis Pasteurs hemstad. Ni vet han med vaccin och upphettning av livsmedel mm.

Pasteuriserad...

 Fint var det i alla fall i staden. Gammal med kanalen rakt igenom och små prång och gångar från 1600- talet. Väldigt fascinerande.

Obligatoriska cafe med croissant

Vattnet i kanalerna var fyllda till bredden. Jag kollade upp slussar med öppningstider, telefonnummer osv Här skulle det förberedas för hemfärd! 

fullt upp!!

Broder Anders lovade ställa upp och start planerades till annandag påsk. Jag stängde igen båten igen och flög hem, trygg i planering och förberedelser. Denna gång skulle det fan ta mej inte klicka.....

Men sen hände ju det där lilla fanskapet som Pasteur inte hann ta kål på innan han lämnade in den blå.

Alla vi båtägare med dyrgripar nere i Europa satt så att säga plötsligt i samma båt. Fast alla hade en egen. Hur ta sig ner och hur ta sig hem? Med båt. Frankrike var stängt. Och  ni kan ju gissa var i Frankrike det var mest virus? Jo längs kanalen mellan Rhone och Rhen. Haute Alpes och Mulhouse. Snyggt. Skall inte detta ta slut nångång.

Började kolla båttransporter på nätet. Tyskland, Frankrike osv. Offerter kom in och det var allt från 75000 SEK och upp till 12000 euro. Till sist fick jag in ett vettigt förslag från Karlans Transport på Västkusten. 64700 riksdaler och då plockade de upp masten i Travemünde på vägen. Leverans till Skälderviken.

Men jag ville helst åka ned själv och förbereda. Litar inte på grodätarna.

Hur det var så ringde Camilla från Karlans veckan före midsommar och de hade en Rickard som var där nere i krokarna med ett återbud så de kunde ta Serendipity på volley hem!

Lyftes i Frankrike

Det var till att maila marinan, be dem väcka kranföraren, få en monsiuer capitän att ta båten till kranbryggan någon timme bort och packa ner allt löst för hemfärd.

Lastad var det ja

Ett skepp kommer lastat!!

Fransoserna gjorde ett bra jobb, skall erkännas. Bra packat och stuvat med skydd mot skavsår mm.

Plötsligt gick allt väldigt fort. 

Rörigt men surrat

Scania bilen med Rickard bak ratten fick lastat, körde raskt till Trave där varvet stod beredd med masten och vips ombord på Baltic Link till Malmö. 

The driver, Rickard

Påmastad i Travemünde

Serendipity gjorde 50 knop genom Europa, 17 knop över Östersjön och på midsommaraftons morgon kl 0800 svängde Karlans stora släp upp med båten på Skäldervikens marina.

Gränsletrucken lyfter

Hamnkapten Roger stod beredd med gränsletrucken och inom 15 minuter var båten uppallad och klar med sina egna bockar som väntade. Rickard och Roger fick en varsin låda pilsner som beställts från Bordershop innan de snabbt som ögat for vidare till midsommaraftons kalasande. Själv tog jag den tredje lådan och drog till Vejby där många i klanen Svedberg väntade med sill och nubbe. Solen sken och jag ikapp med den. Äntligen hemma!

Vilken känsla att återse båten. Känns som sju svåra år och åtta bedrövelser att få hem den.

Nu när Europa svajar och länderna börjar stänga ner igen så var det helt rätt beslut. Även om det kostade ganska mycket.

Botten var minimalt beväxt, nästan bara att borsta av. Inget på propellern och bogis var helt ren. Loggen saknade också besökande snäckor mm. Det var en riktigt bra bottenfärg jag fick tag på.... Nästan inget var kvar bara nån fläck här och där. Det hade blött bort som det ska genom vågorna så nu är det till att göra rent, slipa och på med ett lager primer och sen lite ny antifouling men denna gång får det bli nåt snällare än sist. Vi får la va snälla mot miljön hemmavid?!

Borstas rent bara...efter 3 år i vatten!

Antifoulingen är nästan borta och inget har växt fast

Påbörjat nedborstning

Däcket har mått bra (skall byta lite teak runt mastfoten bara) av Rolfs kapell och likaså överbyggnaden. Lite vaska bara och ett lager Ovatrol. Abralon 2 och 4000 skall få gnugga sidorna innan det blir polarshine 10 och vax. Motorn behöver en genomgång så denna sommar och fram till våren får det bli underhåll och putsande men till sommaren 2021 kommer vi tillbaka igen. Hur och vart får vi se. Lunnefåglarna på Lofoten är lustiga att se.... ju... 

 

Flodhästarna och le Canicule

För segel sista dagen

Ja sist så sågs vi i den extremt dyra hamnen på Costa Brava, nära Frankrike.

Det var inte kul att betala nästan 2000 kr för två nätter. Samma som hotell priser ju! Så här är det snart i hela medelhavet enligt kännare. På Ibiza hörde jag summan 500 euro per natt…..280 på Mallis osv. Nä det är nog helt kört för vanliga seglare att ligga i hamnar under hyfsad högsäsong. Det blir vikar och annat.

Lika vackert varje gång

Nu lämnar vi det tråkiga kapitlet och så hissade vi segel för att ta de sista 130 M (1 M = 1852 meter) till Rhones mynning. Vi hade fina vindar snett akterifrån mellan 5-6 m/s konstant. Inga ruggiga åskväder heller så det var bara att släppa lös Serendipity på favoritbogen.

In mot Port Navy Service

Nu hade jag ringt och kollat med hamnen i Port Saint Louis om avmastning eftersom det är max 3.5 meter under broarna i kanalerna. Jag fick en tid på lördag kl 1330 och hann vi inte så var det tisdag nästa gång. Hmm det gällde alltså att hålla ångan uppe över 5,5 knop så vi måste stödköra med motorn för att vara säkra. Dagen och natten gick i lugn mak och vid 0900 seglade vi in i PSL och förtöjde vid mastkranen.

Alpinist

Underbara proffs

Ingen tvekan

Vi började demontera bom, rulla in segel, paketera, plocka undan skot och annat löst. Färdiga lagom till de två fryntliga franska varvsgubbarna kom. Härliga proffsgubbar som inte behövde ett dugg till instruktioner. Den ene for upp med kroken i båtmansstol, kopplade på exakt rätt ställe och straffade ner den som jag vill. Han for ner i rappelle som den värste alpinist. Hela tiden med ett leende. Kul med såna människor. Det tog 15 minuter från det de startade till masten låg på två pallar. Så skulle det vara varje gång.

sista bilden på havet

Vi strippade masten på allt som gick och himmel och plättar vilket slitage på allt i riggen!!. Rost och sand och smuts så det var ingen rolig syn. Jag tror inte jag sätter upp den igen förrän den fått sig en riktig genomgång. Det är skillnad att segla i Östersjön och medelhavet/Atlanten!!

Hoppas vi ses i Trave

Jag bokade lastbilstransport till Travemünde för att slippa böka med masten i kanalerna. Ok det är lite dyrt men en sluss smäll och nedrivet kontaktskåp kan bli väldigt mycket dyrare. Bekvämligheten och sikten blir ju väldigt mycket bättre också så det fick bli så!

När allt var fix och färdigt drog vi över till marinan som såg trevlig ut ända till vi förtöjt……

Det skulle bli festival i byn….. med tivoli och levande rock och reggae samt hela gatans längd med stånd som sålde allt möjligt krims krams. Vi hamnade exakt mellan tivolihögtalarna och reggae gängets scen. Det var ett sant helvete!! Jag satte på hörselskydden och lyckades somna. Vid midnatt stängdes allt av men det var inte kul.

Så kan ett helevete se ut

Tidig morgon. Kolla öppningstiderna för slussning ut i floden Rhone. Naturligtvis läste vi fel och fick ligga 20 min extra. Är huvet dumt får kroppen lida. Nåväl ut i floden och tack och lov var det inte så farlig motström, cirka 1 knop bara och den varade ända fram till slutet av detta inlägg.

Varför är sjöfart så bra? Jo därför att det är energi effektivt. 

Om man tar en häst och lastar den med vikt så kan man max lägga på 200-300 kilo för att den ska orka gå konstant under en dag.

Lägger man däremot lasten i en vagn så orkar pållen dra 2-3 ton. 

Ställer man sen vagnen på räls så fixar Brunte 10 ton utan problem. Det fanns spårvagnar förr i världen som funka så. 

Men om man sen tar och fyller en båt med last så orkar samma häst dra 70 ton längs en kanal, vilket var vanligt överallt där det fanns kanaler. Både i Frankrike och England som Sverige var det vanligt. Vi får väl kalla dem flodhästar då? Vi spanade efter dessa grållar för att få lite hjälp men icke sa nicke. Det fick bli käre MTU dieseln igen. Tycker den börjar skramla lite högt men hoppas det är inbillning?

max last

Romersk bro

Många broar e re

Vi kämpade från 0600 till 1900 och kom fram till Avignon. Otroligt trevlig hamnkapten och 26 euro var roligare än 90 dito!. Värmen var tryckande och varningar kom på meteo frances om en Canicule (värmebölja) som var i antågande. Vi drog på bästa gå iland shortsen och gav oss i kast med den gamla staden där påven sitt residens hade under 1300- talet. Det finns ett vinområde i närheten som heter Chateauneuf du Pape och nu vet jag vad det betyder. 

Bro i Avignon

Avignon

Full fart

Det var festival i stada och alla var där. Och då menar jag alla. Otroligt med folk och liv. Musik, kultur, jonglörer, dansare, helt makalöst. Gränder och torg proppade med folk och liv. Alla glada och fina. Inte aspackade som på storsjöyran där spyorna hänger i luften.

Spännande ansikte

Här är allt ok

Tuff madame

Cool myssjö

Stiligt

Militärer i kamoflageuniform och stenansikten under snaggen och baskern, beväpnade med långfingret 2 mm från avtryckaren på AK, pistoler mm syntes överallt. Inga alibabas med sin 40 rövar göre sig besvär i den staden. Förresten syns de överallt upptäckte jag längre fram. På stationer och flygplatser.

Dem skojar vi inte med nä

Vi drog runt, kollade papas palats och den långa kön som ringlade sig upp till vallgraven. Pampig stad som jag gärna besöker igen men helst då tempen ligger under 37 vilket vi hade i båten. Inte kul.

Påvens palats

Vakande madonna

Hamnkapten kom till macken kl 0830 som utlovat för att fylla upp våra tankar. Alltså de i plåt då. Vi behövde cirka 80 liter till fullt men vid 30 började det ryka från pumpen. Fransosen sa nåt i stil med Mon diu och sacre blö sen stannade allt. Bienvenue en France. Här kan det mesta hända. Och så det gör mon ami.

Att gå på pumpen

Han ryckte på axlarna, vi ryckte i förtöjningarna och off we go, Seaborne again eller Rhoneborne kanske man ska säga.

Temperaturen steg under dagen till 40 grader och under kapellet hade vi 54. Inne båten 38. Vinden var med oss och det blev snudd på outhärdligt. Paniken började smått komma smygande. Vatten dracks, hälldes över huvudet en gång i timmen. Illamående och lätt svindel. Roy klarade det bättre men jag mådde inte alls bra. 

Slussarna gav oss lite svalka med sina höga kalla väggar men sen var det ut i helvetet igen. Fy fan. 

Rhone seglare

Typisk by längs rhone dalen

Ännu ett torn

Från romartiden typ

Från nutiden typ

Slott ...igen

Sluss i sikte

In i slussen

Pollarna hänger med uppåt

Vi tog oss fram till den lilla hamnen Viviers som likt en underbar oas materialiserade framför stäven vid 2000 tiden. Aldrig, aldrig har en dusch varit så efterlängtad. På snubbelavstånd från marinan låg en mysig strandkrog i grovhuggen stil med biffar, moules och frites. Samt öl och vin. Det gjordes oss två rejäla biffar med tillbehör. Så ska en entrecote smaka!

Fint i Viviers

Mysig liten by

Hamnkapten med kvitto för en månad

Dagen efter började lika varmt och vi började allvarligt fundera hur göra. Samtidigt kom besked att kanalen  Rhone-Rhen några dagar längre upp har sänkt sitt leddjup från 1,85 till 1,60. Vi sticker 1,75 så det skulle bli stopp där. Prognosen är att de öppnar för mig runt mitten av september!!

Jaha, vad göra då? Efter en genomgång av alla options och checkande med priserna så visade det sig att där vi låg tar de bara 5 euro om dagen om man ligger i en månad. Att fortsätta upp till Lyon var ju tämligen meningslöst. Särskilt i den pågående caniculen som beräknas fortsätta flera dagar till.

Ok, jag bokade flyg hem den 25 och Roy tåget tillbaka till Ceret. Lika bra det. Fram med Rolfs fina Medelhavskapell, städa ur, stäng ner och bort till busshållplatsen kl 0730 nästa dag.

Tror ni bussfan kom 0816 enligt tabellen….. 0840 insåg vi att de behagade skämta oss aprilo och vi försökte ringa taxi istället. Gör inte det! Alla bolag svarade med automatisk röst på franska eller så kanske,,,kanske någon kunde tänka sig att komma om en sisådär 2 timmar. Paniken började sprida sig bland väskor och de två musketörerna. Hur ska vi ta oss de 12 km till nästa stad med tågset åt olika håll? In på ett cafe och be dem hjälpa ringa nån som kunde köra oss. No comprande!

Argentina räddar oss

Då ses vi om en månad

Svetten börjar sippra fram DÅ PLÖTSLIGT på bra engelska en dam säger att ”i can drive you there if you wait one hour. Coffee first” Vi bugade oss så luggen slog i marken. Hon skulle den vägen och kunde svänga förbi stationen. Änglar finns och denna hette Marisa, född i Argentina, gift med Alain och pratade flytande spanska, italienska, portugisiska, engelska och franska. Otroligt trevlig och charmig. Hon tog svängen om sitt hus bara för att visa sitt chateau och vi bara måste höra av oss när vi kommer tillbaka. Då ska hon bjuda på god mat och sängplatser fanns också om det behövdes.

Så från en mörk, lätt panikanstruken morgon blev skiftet till glädje oerhört härligt. Änglar finns och är man snäll så får man se dem i verkligheten.

Jag får väl va me oxå