Whisky och åter whisky

       

Amerikanarna skriver whiskey men i Skottland är det whisky. Jag är väl ingen direkt kännare av sorterna men tycker ofta att det är gott med en liten en, lite då och då som man säger i Skåne.

Inte för ofta eller för mycket. Men som en ankarsup eller komma-fram-are är det utmärkt.

Vi tänkte inte på att boka tour så det gjorde att vi fick vara en extra dag i Oban. Tyvärr så var vår guide en finnig, fjunig nervös skolpojke som inte riktigt visste vad han pratade om, sa fel flera gånge och försökte skämta bort det på en skotsk dialekt och med tandställning i munnen med lätt läspning så var det i princip hopplöst att förstå vad han sa. Men eftersom jag läst på innan så kunde jag få ihop hur det går till att framställa denna ädla dryck.

Här kommer hisspitchen:

Man skördar korn. Vattnar den. Torkar den. Röker den. Blötlägger och jäser den. Tillsätter jäst. Kör i en kokningsapparat (hembränningsapparat alltså fast större) och tar till vara på alkoholen som droppar ur den. Resterna går till föda åt nöffe och mamma muu.

Dropparna hälls på gamla bourbon fat i ek från Amerika, läggs på en hylla i en lada och glöms bort i 10-40 år (ju längre desto dyrare blir det) Sen buteljeras det och säljs.

I verkligheten finns det böcker som sagt, som går ner i atomnivå om vad som händer men det orkar ingen läsa typ? Bifogar utdrag från Bowmore´s kurs på svenska här under. Många är ju som sagt från Sverige och vi har stött på dem.

Efter Oban styrde vi kosan (vem är egentligen denna kosan??) kursen mot ön Islay där den rökigaste whiskyn kommer ifrån och som är lite smått legendariskt i dessa kretsar. Måste erkänna att det har varit en liten dröm att få segla egen båt till just Port Ellen (gammal numera nedlagt bränneri) på södra delen av ön Islay  och strosa runt bland de fina destillerierna.

Fräsig alfa romeo

Ett färgglatt hus!!

Så här kul ser det ut i Bowmore.....

Legendarisk plats

Resan ner gick bra, 11 tim, ganska strömt på en del ställen men vi halkade oss igenom. Port Ellen är den i särklass bästa marinan i Skottland. Nya fräscha lokaler med duschar och toaletter i normal standard. Jättekul att få duscha här.

Jesuitmunk till rors?

Vi betade av tre fina destillerier under dagen, Bowmore, Laphroig och Lagavulin. Det var en sk whisky Trail med en promenad på en timme så där försvann något av den dåliga pizzan jag åt till lunch.

På väg in till hamn har vi denna syn

Och denna

och en till!!

snart framme

Hamn i sikte

Laphroig

Entren till kyrkan

Vägs ände 

Börjar bli tjatigt nu va?

Vi hade velat ta en tour igen men allt var fullbokat. Man måste vara ute minst en dag i förväg. Det gick bra ändå. Jag köpte mössor och tröjor med whisky tryck som jag kan gå och sprätta med hemma i Sverige och impa på de som kan nåt om virrar. Några flaror råkade rassla ned i kassen kan man tänka sig. Men konstigt nog så är det dyrare även på fabrikerna än hemma på bolaget!! Men tydligen så har Storbritannien Europas högsta alkoholskatter pga svåra alkoholproblem och annan alko relaterad misär.

De kan gärdsgårdar här också

Här lagras whiskyn med havet som influens

Jag är stenmurs nörd?

Men nu har vi iaf sett de berömda torv mossarna som de har som rökbränsle och även rökhusen och destilleripannorna samt de som jobbar där så nu vet vi precis hur det ligger till.

Någon kanske undrar hur det är med själva seglingen och det som hör till. Styrbord och babord samt hissa och reva segel….. Men vem fan är intresserad av sånt? Det var någon som gjorde ett examensarbete på just seglarbloggar och försökte luska ut vad det är som folk skriver om. Och det blir mycket segling, mat och restauranger. Ingen skriver om sex eller fylla. Alltså är de flesta seglare tydligen nyktra jesuitmunkar som inte ens ägnar sig åt självbefläckning. Förmodligen beror det på att mammor, barn och barnbarn kanske läser och det gäller ju att framstå som den snälle gossen alla vill tro att man är. Vilket vi ju faktiskt är! Lasse nickar instämmande med bibeln i ena handen och en kopp grönt the i den andra.

Inatt vänder strömmarna mellan Irland och Skottland och då gasar vi på i medtröms mot Belfast eller nån annan hamn. Beror på vindar och tidvatten strömmarna. Men om gud vill och seglen håller så återkommer vi från den gröna ön.