Serendipity: Almerimar, Ny hemmahamn för vintern

Avslut

Dags för epilogen med avseende på seglingen 2018.

Starten gick den 2 juni från Stockholm med ensamsegling i underbart svenskt sommarväder ner till Malmö, en eskadertur till Skanör med Rolf följt av ett tre veckors uppehåll i Ängelholm under juli då vi hjälpte mor Annagreta att flytta till ett nytt hem osv.

Från den 15 juli har sen resan pågått och efter knappt tre månader är vi nu framme i denna etapps slutmål, nämligen Almerimar i Spanien. Almerimar är en liten konstgjord by/hamn med nybyggda lägenheter och en funktionell marina med väldigt låga priser.

Här ligger redan en flock svenskar, både med båt som boendes i lägenheterna runt hamnbassängerna. En och annan svensk reggad husbil står här och där med sollapande landsmän. Området är känt för sina odlingar av grönsaker och tydligen syns hela halvön från rymden eftersom tusentals växthus äro vitdraperade. Här regnar det ryktesvis sällan på gränsen till aldrig men redan andra kvällen skvalade det till och självfallet fick Lasse och jag skulden lagd på våra axlar av svenskmaffian, detta eftersom vi var ju de som kom med det dåliga vädret. Ojuste.

Vi hamnade kajplatsen bredvid en annan svensk båt, Linnea (efter hans mor Linnea Svedberg!!! Undras om vi är släkt, de är också SJ folk men från Västerås) där dess ägare, Anders också har varit yrkessjöman. Även hans kapell har Rolf sytt.! Liksom jag är han pensionerad och håller till härnere mer permanent. Alldeles strålande för då kan han ju slänga ett öga på trogna Serendipity båten lite då och då.

Vi har seglat 3600 sjömil sen start och det är ungefär som att segla över Atlanten till Amerika. Motorn har gått 500 tim så det ger en uträkning av att motorn varit igång 65% av distansen och ren segling har varit 35%. Tyvärr på tok för mycket motor men det är den erfarenheten alla drar som har försökt ta sig inom rimlig tid från Sverige och hit. Det är så att längs kusterna hit så blåser det alltid längs med land vilket innebär att det finns två riktningar, rakt framifrån eller rakt bakifrån. Hemmavid blåser det ofta in eller ut från land också men icke så härnere.

Sista hamnen innan denna var ju Estepona, en trevlig liten stad som sagt. Efter några dagars envist blåsande från fel håll så skulle äntligen vinden vända efter lunch. Vi drog iväg vid 10 blecket och fick en fin kryss österut mot slutmålet Almerimar. På eftermiddagen vred det till slör och så småningom under natten till platt läns. Nog om segling nu.

sista seglingen var fin!!

Vad som inträffade sen under natten, har jag aldrig sett till sjöss. För plötsligt så var våra vänner delfinerna runt ikring och lekte. Vid första plumset vid sidan av båten hoppade jag till och blev väl lite skrämd i all sömndruckenhet. Jag tände ficklampan och lyste ut mot delfinerna. Den lilla superstarka lampan (Fenix 20, rekommenderas alla som vill ha bästa lampan!!) lyser rakt genom det blåa vattnet och ner på delfinerna, vilket är häftigt att se. Men vad som nu lyste upp var tusentals små firrar, inte större än lillfingret som hoppade likt när man kastar smörgås med en flat sten. Skutt, skutt, skutt och det märkliga var att deras ögon var stora i relation till kroppen och de lyste knallrött och orange!

Det var som ett magnifikt fyrverkeri av dessa hoppande små fiskar och delfinerna hoppade runt dem och troligen käkade upp rödögonen. Det plaskades och smaskades och för första gången hördes utblåsningen från delfinernas lilla ventilmun på ryggen. De har alltid tidigare varit tysta när de blåst ut och hämtat in luft. Spännande var det i alla fall. Tyvärr var det ingen chans att plåta nåt av naturliga skäl

På morgonen sen gjorde vi upptäckten av en liten flygfisk som i de ökande vågorna fram på morgonkulan hade landat på däck. Jag har sett dem från lastfartyg när de tar sats från vågorna som fartygen skapar och de tar sig fram genom att ligga utsträckt men lite då och då doppa ner svansen och pisksnärta några slag för att fortsätta flyga en stund till. Märkligt djur! Vaffö gör de så??

Flyfish!!

Vi gled in i Almerimar precis när solen gick upp och samtidigt gled han med mössan från förra bloggen ut. Han drog ju någon dag innan och det är nog en ganska begränsad värld vi lever i för man möts i hamn efter hamn. Nåväl, sedvanlig förtöjning vid receptions bryggan, skriva papper och betala för 6 månader….suck.

Lasse går på span i hamnbassängen, 3 såna häringa hamnbassänger finns det!!

Vi blev hänvisade en plats men redan första dan stötte vi på ovan nämnde Anders som tyckte att vi skulle byta och ligga bredvid honom eftersom den hamndelen gav bättre skydd för de västliga kulingarna som kommer då och då under vintern.

Inklämd mellan lite större båtar syns Serendipity!

Vi har nu ägnat dagarna åt att ta ner segel, vaskat utsidan noggrant, skakat mattor, dammsugit, skrubba däck, ta ner sittbrunnskapell, montera ner radar, utombordare, bågar osv jaja med mera. Vi gör helt enkelt klart så Serendipity kan ligga i skydd under några månader. Sist av allt åkte det nya hamnkapellet som Kapell&Annat ordnat. Skall skydda teak och mahogany mot solens brännande strålar men även regnet rinner förbi större delen av skeppet.
Anders på Linnea har tagit plastflaskor, skurit av botten och trätt dem på förtöjningstamparna med stora hålet neråt. Misstänkte att det är hemmagjorda råttskydd och, ja det var det. Ingen har väl sett en råtta ombord men en dag hade någon kommit på denna fiffiga idén och vips spred det sig i hamnen. Kanske lika bra att göra samma? Inge kul och komma ner och finna båten söndertuggad och full av råttor?

Lasse fixade råttskydd av Sangria flaskor. Vi var ju tvungna att tömma dem först.....hick

Redan vid första minuten kom den förste svensken, traskandes längs kajen med sin lilla borderterrier och sa hej. Sen har det gått en strid ström av svenskar förbi och hejat. Det ligger väl en 4-5 svenska båtar här och en hel drös verkar bo i lägenheterna som omgärdar de tre hamnbassängerna. Det ligger restauranger och barer samt butiker längs med kajnivå och så är det 3-4 våningshus med lägenheter som antingen hyrs eller ägs av mestadels nordeuropeér gissar vi.

Satsningen för 10-15 år sedan gick i stå så hela bassäng 2 är totalt öde där ännu ingen har flyttat in. Ingen bra ekonomi det där inte. De övriga två är lite bättre belagda men liten ödekänsla infinner sig nog.

Här ligger väl ett 500-tal båtar och som vi uppfattar det så är det låga priset i hamnen just beroende på att det inte blev en rykande succé och att många kajplatser gapar tomma. Jag har ju mailat runt till flera hamnar men ingen kom i närheten av detta pris. AnnaKarinochThomas på Anastasia låg ju här för nåt år sedan men de var bara imponerade av det låga priset annars tyckte de det var trist. Men vi måste nog säga att fullt så kasst är det väl inte. Ok har man som dem åkt jorden runt och sett det vackraste av det vackraste så står sig ju denna övervintrar hamn rätt slätt. Men är man van Limhamns eller Skäldervikens hamn så är detta paradiset ändå. Allt beror på vad man jämför med och hur känslig man är. Helt ok sa både Bill och Bull mellan tuggorna av kanongott käk på de olika restaurangerna som betades av de första dagarna.

Imorgon är det hemresa och sen får vi se när jag kommer ner igen nästa gång. Troligen inte under 2018, vilket kanske är synd eftersom alla säger att bästa tiden här är just okt och november. Svenskmaffian här tycker vi är knäppa som åker just nu. Men vi längtar båda hem till våra egna stillastående sängar, de egna kastrullerna och kryddskåpet för nu skall det lagas husmanskost på längden och tvären, Loppan skall rastas och Karin skall få en efterlängtad kramiz.

Åter med bloggeriet nästa vår 2019s