Två män i en båt och i en fransk by

Tyvärr så fick jag strul med mitt paroxysmal arytmi kl 0400 på söndag morgon. Förmaksflimmer betyder det. Någonstans i hjärtmuskeln uppstår plötsligt en piratsändare som sänder frekvenssignaler till hjärtat hur det ska slå.

Uppvaknad efter knarkosen, 

Denna syssla är reserverad för sinusknutan men denna piratsändare går in och stör vilket gör att hjärtat vet inte vem den ska lyssna på. Resultatet blir kajko i systemet. Detta elände är ganska vanligt hos många, inte omedelbart farligt men jävligt jobbigt är det. Pulsen går upp, syresättningen sjunker och det känns som om man springer maraton fast man sitter still. 

Före och efter stöten som syns i mitten.

Har käkat medusin för detta i många år som skall hålla piraten borta men ibland tar han över lik förbannat. Tänkte att om jag tar det lugnt så kanske han smyger iväg och sinusknutan tar tillbaka taktpinnen. Funka inte kan jag meddela. På måndag morgon var piraten kvar lite mer aktiv så det var bara att leta reda på trammen (trådbuss) in till regionsjukhuset i Castellon. 

Posten i castellon, Fin!!

In på akuten och pang var man inlagd i akutrum. På två röda var alla sladdar uppkopplade och efter 5 kom första doktorn. Efter 10 kom de med moteld i form av en liten tablett. Sen var det vänta. Dropp kopplad, sladdar på bröst och ben,  19 grader inomhus och en tunn skjorta . Kallt fast det är 35 ute. 

Sen tog det tid. Oj vad de tänkte och funderade vad de skulle göra eftersom den lilla tabletten inte gav nån effekt. Ny doktor kom, en kardiolog som pratade massa och tur att jag kan språket så pass att jag hängde med i alla turer. Vi enades om att göra en elkonvertering vilket betyder att man sövs och så sätter man två kalla mojjar mot bröstet skjuter iväg en ström och så studsar man upp luften. Nu är det mycket snällare studs i verkligheten än på film men en viss ballfaktor är det ju.

Kapten Roy, 

Avanti!!

Först in och göra ultraljud hos kardiologen sen vänta på narkosläkare så det tog tid kan jag lova. Kom in 8 och var klar 19. Segt. Men som sagt, pumpen kom igång och går nu som normalt igen. Hur länge vete håken. Börjar bli lite less på det här nu.

Hur som haver, Roy som voltade med sin båt på Atlanten i maj bor bara 45 mil norröver i en liten mysig by i Frankrike, Ceret. Jag ringde, han var hemma och sugen på att segla igen. När han hörde mitt dilemma kastade han sig på tåget och mötte upp under dagen. Trevligt med sällskap efter 2 veckors soloseglande och särskilt när hälsan inte är den bästa. En börjar bli gammel, tydligen?!

Från Takterassen var det härliga vyer

Små alleys

En till place

Piazza del Ceret

Mysogt torg

Roys och Åsas härliga trapphus i Ceret

Dagen efter hissade vi segel rätt tidigt och satte kurs norröver. Efter 1300 blev det härlig vind så vi seglade undan i 9 timmar. Vi fortsatte under natten med lite dålig vind men med motorns hjälp så gick det hyfsat och nästa dag blev liknande. 

Vi passerade Barcelona som låg insvept i gul tjock smog. Såg inte kul ut så där på håll. Vi fortsatte upp mot Sant Feliu de Guixols där jag var 1977 i februari och lossade en trälast som jag berättade om tidigare. Hela hamnen var ombyggd till marina, snygg och prydlig men på hamnkontoret kom chocken, 90 euro per natt!! I Valencia tog de 19 euro. 

Endast en matte älskar mig

fulare hund får man leta efter

Helt galet och med denna policy så kommer ju marinorna att dö ut. Seglare väljer bort hamnarna och lägger sig i vikar och äter medhavd mat istället, vilket inte gynnar restauranger eller butiker i hamnstäderna. De enda som tjänar på detta är redan rika marina ägare som på sikt kommer att tappa alla kunder. Under tiden förlorar samhällena runt omkring. Detta borde turistansvariga se över och ordna så att alla tjänar på de som kommer farande. Jag lämnar medelhavet med fast övertygelse att det blir för gott.

Roys fru Åsa kom med bil från Ceret och hämtade oss. 1,5 timme senare så var vi hemma i deras charmiga lille by med caféer, butiker, gallerior, muséer. Äntligen en natt i svalt rum med stillastående säng!! 

Kläderna blev tvättade och en 2 lugna dagar passerade. Härligt. Åt gott med andra svenskar som också bor här. Ett 15 tal svenskar har letat sig till denna lilla by och jag förstår dem efter att ha strosat runt i gränderna. Inga turister att tala om och en familjär bystämning. Omgiven av lite högre berg byn ett fint klimat året om. 

Flera svenskar bor här!!

Kan inte låta bli att undra hur många svenskar som befinner sig utomlands i varje givet ögonblick? Var man än kommer så nog fasen finns det svenskar, och inte bara en utan flera. Bara i London, New York på Mallis och i Oslo bor det väl 30-40.000 per plats?  Och sen resten av USA, Australien, Europa mm. Och alla som är på semester? Är det nån kvar och vaktar landet egentligen?

Imorgon skall vindarna vara tjänliga och vi siktar direkt på Rhone som ligger ca 24 tim segling bort bara. Vi tar resten i ett svep!